Piteå konsthall har precis bytt lokal till gamla Eivors hörna. Första konstnär att ställa ut är Brittlouise Landfors från Luleå. Igår var det vernissage. - Det kom plötsligt, jag fick veta det för knappt en månad sedan att vi skulle flytta. I konsthallen hade jag sett ut en särskild plats för skulpturgruppen, säger Brittlouise Landfors men verkar ändå ta flytten ganska kallt. Skulpturgruppen heter Kärlekens nöt I - VI och är förhållandevis stor jämfört med många andra av hennes skulpturer. I luften, fästa vid stativ, svävar ett slags hjärtformade klumpar. <BR><SPAN class=mr><STRONG><BR>Ateljé på Kronan <BR></STRONG></SPAN>Till vardags håller Brittlouise Landfors till på Kronan i Luleå där hon har sin ateljé, och där det också är öppet hus på söndag i samband med Konstnärer i Norrbottens, KiN:s, arrangemang Öppen ateljé. Till Kronan flyttade hon för ett par år sedan efter att ha arbetat hemma i villan. En förändring som varit positiv. - Först och främst slipper jag lukten hemma och det var svårt med arbetstiderna tidigare, nu arbetar jag mellan klockan åtta och 14.00. Sen har vi ju en sammanhållning däruppe, säger hon. De fasta arbetstiderna tror hon har varit bra. Den senaste tiden har hon hunnit göra en stor mängd verk. För utställningen i Piteå är det mesta, både skulpturerna och målningarna, nygjorda. Men det är skulpturerna som tagit allt mer av hennes arbetstid sedan fyra år tillbaka. - Jag tror att det är de som valt mig, säger Brittlouise Landfors. Jag tar en lerklump i handen och så börjar jag jobba med den. Men när jag börjar tänka då blir resultatet inte bra. Skulpturerna ger henne också en möjlighet att arbeta med många olika material. En lerfigur som förlorat benet fick ett nytt i plåt, spermierna som ingår i verket Den varma vågen II är alla olika och gjorda på lite olika sätt och en präst i lera har fått en rufsig grön halskrage i något luddigt material. Men även en del målningar har gått över i blandteknik då hon lagt in delar av spets i dem. Landfors är över huvud taget intresserad av kopplingar och samband och det märks i utställningen. Flera av skulpturerna är ett slags blandningar mellan människa och djur, de uppträder dessutom gärna i par och flera av verken i den pågående utställningen i Piteå korresponderar med varandra över teknikerna. Som den stora målningen Den varma vågen I gör med skulpturen med nästan samma namn. - Jag vill att det ska hänga ihop och bli någon slags röd tråd, berättar konstnären. När hon ser sig om i rummet och betraktar den egna utställningen poängterar hon att färgskalan skiljer sig från de blåa och röda bilder som brukar dominera hennes visningar. I stället är det en mer jordfärgad skala i rött och gult som präglar upplevelsen. - Jag hade andra verk som hängde ihop med nötterna, säger hon och nickar mot den stora skulpturgruppen. Det beror på rummet att det blev så här. Här finns en scen och taket i den nya lokalen hann man inte måla. Det är fortfarande träfärgat i en rödaktig nyans. - Jag tror det blir en helt annan utställning i Boden. <BR><SPAN class=mr><STRONG><BR>Med en klang av humor</STRONG> <BR></SPAN>Det är nämligen lite fullt upp just nu. Senare i sommar ska hon också ställa ut på Konstgillet i Boden, och fler utställningar är inplanerade. <SPAN class=mr></SPAN>Brittlouise Landfors började visa sina verk offentligt i mitten på 1990-talet. Måleri hade hon då studerat för Tex Berg och därefter kontinuerligt vidareutbildat sig. Ursprungligen är hon pedagog och 4-9-lärare där arbete med bild ingår. Nu är det dock konsten som hon vill arbeta med. Och att det egentligen har varit så hela tiden ända från det att hon sökte till lärarutbildningen. - Jag måste bara lägga upp färgen. "Livsval" tänker jag. Det är mycket jag i det här, mycket mina funderingar. När hon beskriver sitt arbete handlar det om att fånga upp fragment ur det som sker runt omkring, och skapa ur det. Av verken i Piteå, och särskilt då skulpturerna, tror jag att Brittlouise Landfors ofta har roligt i sin ateljé. Utställningen i Piteå har konstnären kallat Livet. - Det som är viktigt är att få jobba med det här, att få visa det och att någon blir berörd, säger Brittlouise Landfors.
