"Konstmusik är ingen museal verksamhet"
Robert Ek återvände till Norrbotten med sin klarinett. Nu turnerar han runt i så väl riket som länet.
HITTADE HEM. För några år sedan var en flytt tillbaka till Luleå en omöjlig tanke för klarinettisten Robert Ek. Nu har han ett unikt jobb som kammarmusiker i Norrbotten Neo och i veckan är han solist i Norrbottens Kammarorkesters turné "Instrumentens sköna sång". Foto: Petra Isaksson
Foto: Petra Isaksson
Robert Ek är också uppvuxen i närheten av ett järnverk. Som 20-åring lämnade han Luleå för Musikhögskolan i Stockholm. Efter avslutad utbildning, som också inkluderar ett år i USA, har han levt sitt liv som frilansande musiker med vissa avbrott för längre engagemang i olika orkestrar runt om i Sverige. Tanken på att återvända till Luleå hade aldrig föresvävat honom, ändå är det precis just det han gjort. - Det är helt fantastiskt att få återvända, inte minst för jobbets skull. Norrbotten Neo är en unik satsning som det talas mycket om i musikerkretsar runt omkring i Sverige. När Karin (Paulin Ek, reds anm.) och jag satt nere i Stockholm och funderade på vart vi skulle kunna tänka oss att flytta, nämnde vi aldrig Luleå. Inte för att vi inte ville tillbaka hit, utan för att det var en omöjlig tanke utifrån våra yrkesval. Nu har jag anställning som kammarmusiker och Karin jobbar på Norrbottensteatern, det är roligt. Kliver mellan stilarna
Tillsammans med Norrbottens Kammarorkester är repertoaren en annan än den han spelar tillsammans med Neo. Som musiker har han inget emot att kliva mellan stilarna, tvärtom. - Jag spelar ju till och med jazz i Karin Paulin Quartet. Och jag har lovat mig själv att aldrig kalla nutida konstmusik för smal. För det är den absolut inte, där finns en otrolig bredd och variation. Många som hör oss blir förvånade och man behöver inte kunna eller förstå musik för att uppskatta den. Huvudsaken är väl att man blir berörd, åt ett eller annat håll - då har musiken talat. Man ska inte intellektualisera för mycket när det gäller musik, tycker jag. Samarbeta med tonsättare
Förutom att söka sig fram till publiken i Norrbotten ingår det också i Neos uppdrag att framträda på scener runt omkring i Sverige och utomlands. Dessutom att samarbeta med tonsättare. Förra året framförde Neo över 20 nyskrivna verk, medverkade i 18 konsertproduktioner och gav 74 konserter, har Robert Ek räknat ut. - En konstform måste utvecklas och ha en förankring i samhället för att kunna överleva. Vi beställer verk från dagens tonsättare, om ingen spelar kommer det heller inte att skrivas någon ny konstmusik. Konstmusik är ingen museal verksamhet, allt måste leva sida vid sida, tradition och förnyelse. Det är bara att jämföra med andra konstformer, det är ju svårt att till exempel tänka sig att teatrar bara skulle spela Shakespeare. Deklamerat för Tranströmer
Under våren kommer han och de andra Neo-musikerna bland annat att framträda på flera festivaler, ett exempel är GAS-festivalen i Göteborg, landets största för nutida musik. Dessutom ska de repetera in nya stycken skrivna av Per Mårtensson, Anders Eliasson och B Tommy Andersson och medverka i Piteå kyrkooperas nya produktion Jesu sju ord på korset med musik av James McMillan. Sedan några år tillbaka deltar också Robert Ek i ett projekt som drivs av den amerikanska organisationen Companion star, ett slags levande laboratorium för kreativa processer. Två gånger om året möter han musiker, sångare och tonsättare från flera av världens länder för att under ett par veckor improvisera kring Tranströmers dikter. Målet är att skapa en kammaropera med premiär 2012. - Under somrarna möts vi i Västerås, Tomas Tranströmers hemstad, för att under mycket öppna former söka oss fram. Det är en fantastisk lycka att sitta där och grotta ner sig i text och uttryck och skapa tillsammans med människor man egentligen inte känner. Våra seminarier är öppna och jag har faktiskt deklamerat Tranströmer inför Tranströmer.
Så jobbar vi med nyheter