Holm utgår från ett citat ur den ryske 1800-tals författaren Leo Toljstojs dagbok. Han har hållit på att damma i sitt arbetsrum och upptäcker plötsligt när han kommer till soffan att han inte vet om han redan varit där med vippan eller ej. Greve Tolstoj slås av tanken att: ”Om hela det sammansatta livet för många människor går omedvetet förbi, så är detta liv som om det aldrig hade varit.”
Det Holm är ute efter är hur konsten kan hjälpa människorna att hitta gliporna i den här massiva upptagenheten, att upptäcka nuet. För att göra det använder hon sig av ett antal andra författare, forskare och skribenter men också egna konstupplevelser alltifrån Bellman, Karin Boye och Birger Sjöberg till filmer som Dirty Dancing och den gamla svartvita italienska filmen Cykeltjuven.
För att sätta läsaren ”på rätt spår” analyserar hon Tolstoj med hjälp av en annan ryss, Sklovskij, som menar att konstens uppgift är att väcka förnimmelsen av livet, att göra tillvaron och verkligheten sinnligt närvarande. Idag har många idéer och begrepp förlorat sin egentliga mening för oss, vi ”förstår” utan att egentligen känna vad de betyder. Vet vi till exempel på något verkligt sätt vad ”frihet” betyder? Konsten kan ge tillbaka den sinnliga förståelsen av den här typen av begrepp, skriver hon, och menar med Freud att det frigörs revolutionär energi när en läsare eller betraktare plötsligt upptäcker vilka möjligheter som finns. Och då inte bara för en romanfigur men även sin egen verklighet.
Det är dessa upplevelser som Holm kallar för ”språng”. När man mitt i en läsning drabbas av förklarad verklighet. Samtidigt med sitt analyserande berättar hon inom parenteser hur hennes man dör ifrån henne. Men hon släpper aldrig den akademiska tonen vilket ger ett mycket märkligt intryck. Hon borde ha låtit detta, livet självt, ta större plats. Inte någon gång berättar hon något om vad slags språng hon hade hjälp av i medlidandet med mannen eller i sorgen efteråt. Nu verkar det som om inget samband finns mellan mannens sjukdom och hennes arbete, vilket torde vara tvärtemot vad hon försöker uppnå. Inte heller berör hon med ett ord att det hon kallar språng, att återuppväcka förnimmelsen av livet, är själva essensen i tusenårig meditationsteknik.