Konsten att vara konst

Visserligen är intet nytt under solen. Performance ? av engelskans ?perform? som betyder ?utföra?, ?framföra? ? är en konstform som gränsar till flera andra och som ofta består av ett uppträdande, en handling i nuet. Rötterna finns där någonstans i den tidiga modernismen, bland futuristerna och dadaisterna, men först på 1970-talet blev performance accepterat som en egen konstform i nära förbindelse till den konceptuella konsten. Ändå är det en händelse när en performanceartist utses till mottagare av ett internationellt sett betydelsefullt pris ägnat bildkonsten, ett pris som bland annat Karin Mamma Andersson från Luleå nominerades till förra året. Konkret innebär priset 34.000 euro och några utställningar, men för Roi Vaara betyder det mer än så, även om pengar är viktiga för en konstnär som arbetar utanför det etablerade konstlivet utan möjligheter att sälja sin konst. Roi Vaara började som bildkonstnär och var tidigt igång med att experimentera, bland annat med video. ? Jag kände ganska tidigt att måleriet var alltför begränsat. För 200 år sedan hade en bild en helt annan mening än den har i dag när vi är så översköljda av bilder. Dessutom bekymrade jag mig över målningarnas exklusivitet där de hängde på gallerier och museer, så långt från människornas vardagsliv, säger Roi Vaara. Världen behövde andra former för konsten, men frågan var vilka. ? När jag jobbade med mina bilder kunde jag uppleva en stark känsla av liv under arbetsprocessens gång när jag inte riktigt visste vart jag var på väg. Men när målningen var klar var också processen och därmed känslan över, livet hade redan försvunnit ur verket. Så jag tänkte att jag skulle skippa detta med själva objektet och göra processen till verket. Problemet var bara att jag inte visste hur eller vad jag egentligen letade efter. En viktig upplevelse I början av 1980-talet såg han konstnären Dick Higgins från konstnärsgruppen Fluxus, där bland annat Yoko Ono ingått, uppträda inför publik. Ett mycket enkelt framträdande där två män gick runt i ring och skakade hand varje gång de möttes. En viktig upplevelse för Roi Vaara, som plötsligt insåg att konst kunde vara så enkel och ändå inbegripa hela livet. Tillsammans med kollegorna i konstnärsgruppen ÖÖ, gjorde han strax därefter sitt första performanceframträdande. Gruppen ställde ut på ett galleri och Roi Vaara skulle hålla öppningstalet. I handen hade han ett tomt pappersark när han ställde sig framför mikrofonen och den uppklädda publiken. Men i stället för att tala stod han bara där, vände på sitt ark, bugade till sist, fick blommor av arrangören, bugade igen och gick av scenen. Utan att ha yppat ett ord. Idéerna hade satts i rörelse och strax därefter föddes den vitklädda mannen som gick omkring på Helsingfors gator och väckte uppmärksamhet. ? Idén byggde på många tankar, bland annat den om att flytta ut konsten från gallerier ut på gatan. Men också på funderingar om dåtidens Finland, för 20 år sedan fanns inte många invandrare i vårt land. Ändå blev jag rädd för min egen idé, den var så konstig ? tänk om jag blev nedslagen ? och samtidigt så stark att jag bara måste genomföra den. Efteråt var jag lättad och glad och jag kände verkligen att jag tog något nytt till världen, något som inte existerat tidigare. Roi Vaaras tankar hade funnit en form, men motgångarna var många. Få förstod vad han sysslade med, ingen efterfrågade honom och inte minst ekonomiskt var det hårda tider. Men 1987 fick han kontakt med den internationella performancegruppen Black Market ? ?det blev min verkliga akademi?, säger han i dag. Allt mer efterfrågad Tillsammans med Black Market framför han fortfarande sina performancer på festivaler runt om i världen, men med åren har han blivit alltmer efterfrågad individuellt. Över 300 performancer har Roi Vaara, som är Skandinaviens mest kända performancekonstnär, givit vid det här laget och hans verk har visats på 200 internationella utställningar. Under fem dygn var han fastkedjad vid en fem kilo tung sten på Venedigbiennalen för några år sedan, i Globe Work ? en performance han gjorde under ett par års tid ? lät han luften pysa ur en uppblåsbar jordglob medan han spelade olika nationalhymner. På museer har han framträtt som levande skulptur och studerat människors reaktioner och på Tianamenplatsen i Peking stod han helt stilla på torget, klädd i svart kostym och solglasögon. Ofta har hans föreställningar blivit uthållighetsprov där humorn blandats med fakirens lidande ? han har hängt upp och ner, begravt sig själv i en grop, försvunnit bakom murar han själv murat. I en av sina performancer står han på en öde isslätt och studerar en vägskylt märkt ?Art or Life?, konsten eller livet. Föreställningen har dokumenterats på video och visats på många utställningar och därmed fått mer uppmärksamhet från institutionerna än hans live-framträdanden. ? Konstinstitutionerna är inte intresserade av live-performancer, dit får jag sällan några inbjudningar, trots att jag blivit så uppmärksammad och erkänd, säger Roi Vaara. Utmaning för konsthallar Han ser ett stort intresse för performance växa fram, inte minst hos en yngre generation. Ett av problemen i det sammanhanget är att intresserade har svårt att få möjligheten att se performance. Performance gör sig inte särskilt bra ?på burk?, det bygger på närvaro och en här-och-nu-situation. Ideologiskt är också performancevärlden utan hierarkier och passar därför inte in i en konsthistoria som bygger på en kanon eller gemensamma överenskommelser i en institutionsvärld. Performancekonsten förblir därmed på ett sätt historielös och saknar bytesvärde. Med andra ord en utmaning för konsthallar och gallerier som inte riktigt vet hur de ska hantera den typen av konst. ? Förhoppningsvis kan trycket från publiken komma att förändra institutionernas inställning till performance. Ars Fennica-priset talar om att den här sortens konst existerar och nästa steg är att folk frågar ?var kan vi se den här konsten??. För mig är det viktigt eftersom jag vill någonting med min tillvaro här på jorden. Jag vill förändra hur människor ser på saker och ting, formulera problem och ställa frågor. Mitt sätt att göra det på är genom performance. Fotnot: På torsdag framträder Roi Vaara på Sverigefinska folkhögskolan och berättar om sitt arbete.