Konsten att ta det lugnt
"He´s pining for the fjords..."
I en stol sitter Nilsén själv och småskrattar, men framför allt är han djupt sysselsatt med att lära sig ta det lugnt. Det har han framgångsrikt sysslat med mest hela sommaren. För en dryg månad sedan sjukskrevs han nämligen av läkare. Rubriken sattes till "posttraumatiskt stressymptom ". Utan att bli allt för detaljerad handlar det förstås om sviter efter den misshandel han råkade ut för den 19 mars, kombinerat med andra varningssignaler som kroppen skickat ut under lång tid.
Ett sätt att leva
Rolf Nilsén och semester, ta det lugnt och koppla ifrån jobbet, hör liksom inte ihop. I 25 års tid har arbete och fritid flutit samman till en livsstil, ett sätt att leva.
- Jag har under åren ytterst motvilligt tagit semester, säger Rolf och ler stillsamt. Till nöds accepterade jag i år att ta två veckor, men det var innan kroppen sa stopp i juni.
En helt ny situation har nu inträtt, en ganska stor händelse i ett 25-årigt yrkesliv som helt och fullt varit inriktat på att leverera texter om film, musik, böcker, kulturevenemang.
- Det har varit som att vända blad. Tidigare har jag så gott som alltid varit maniskt verksam. Nu har jag fått lära mig den hårda vägen att allt inte handlar om att producera.
Lyssnade till varningstecknen
Den här sommaren har Rolf ägnat åt sina favoritsysselsättning; alltså att att läsa, se film, lyssna på musik, men utan att behöva producera text och ha åsikter om saken. Han lyssnade till varningstecknen och med hjälp av duktiga människor i vården har han insett att det var dags att ta varningarna på allvar.
Den här lilla artikeln om en av tidningens egna medarbetare kan tyckas vara lite extrem. Men Rolf Nilsén måste ändå sägas utgöra ett specialfall. Det är många läsare som på olika sätt hört av sig till redaktionen och undrat vad som hänt med Roffe. De saknar hans skriverier, krönikor och recensioner. En kvinna från Boden mejlade nyss och skrev att hon och hennes arbetskamrater brukar läsa tisdagskrönikan högt i fikarummet och hon undrade när Roffe skulle komma tillbaka.
Tillbaka så småningom
Nilsén själv möter också många frågor när han rör sig ute på stan.
- Det enda jag vill säga är att jag självklart kommer tillbaka. Det kommer bara att dröja en stund. Jag är sjukskriven till i mitten av september i första hand.
Mer än så vill Nilsén inte orda om detta. Man kan säga att han inte har tid. Han måste nämligen fortsätta med att ta det lugnt på ett konstruktivt sätt. Det innebär till exempel att ta sig tid att läsa igenom årsboken Kamera från 1955 och framåt. Nu kan han i lugn och ro njuta av Jolos formuleringar, utan krav på att själv skriva en rad. Nöjesläsning, skulle man kunna säga.
Fortsättning följer
Tills vidare sitter han lugn i sin trädgård. Han har lärt sig den hårda vägen att allt inte handlar om att producera text. Det tog sin tid och det kostade på, men läxan är lärd.
Fortsättning följer senare i höst.
Så jobbar vi med nyheter