Konsten att måla med nål och tråd

För första gången någonsin visas Britta Marakatt-Labbas bilder i en separatutställning på Konsthallen i Luleå.

VÄLKOMMEN GÄST. För första gången ställer konstnären Britta Marakatt-Labba ut på Konsthallen i Luleå. "De har frågat mig flera gånger, men jag har helt enkelt inte haft tid att jobba inför en egen utställning på många år", säger Britta Marakatt-Labba som i år firar 30-årsjubileum som konstnär.

VÄLKOMMEN GÄST. För första gången ställer konstnären Britta Marakatt-Labba ut på Konsthallen i Luleå. "De har frågat mig flera gånger, men jag har helt enkelt inte haft tid att jobba inför en egen utställning på många år", säger Britta Marakatt-Labba som i år firar 30-årsjubileum som konstnär.

Foto: Håkan Gidlöw

Kultur och Nöje2009-12-04 06:00
I våras presenterade Bildmuseet i Umeå Britta Marakatt-Labbas hittills största separatutställning någonsin. En retrospektiv utställning över hela hennes omfattande konstnärsskap där drygt 60 verk lånades in från offentliga och privata ägare i både Sverige och Norge. Där tronade bland annat hennes 24 meter långa broderi som pryder ljushallen på Tromsö universitet - en vindlande berättelse ur den samiska historien och mytologin som för tankarna till Bayeuxtapeten och som tog henne fyra år att färdigställa. första gången
Just nu ställer hon ut kyrkotextilier på Lemvig museum i Danmark och för första gången någonsin visas hennes bilder i en separatutställning på Konsthallen i Luleå. - De har frågat mig flera gånger, men jag har helt enkelt inte haft tid att jobba inför en egen utställning på många år, säger Britta Marakatt-Labba som fått köra hemifrån Soppero redan klockan fem för att hinna fram i tid till Luleå. Hon har själv valt lokal, den välvda väggen i Konsthallens "korridor" passar hennes bilder perfekt. - Jag arbetar ofta i små format. Men på sista tiden har jag tänkt att jag kanske borde gå upp i storlek, testa vad som händer, säger Britta Marakatt-Labba som på Konsthallen nu presenterar en rik bildserie under temat global uppvärmning. Några objekt, bland annat Isgudinnan själv i form av en fönsterskrapa till en bil, men mest broderier på linnetyg, på fiskskinn och papper. Skakande påminnelser om vad som är på gång, med en påfallande och mycket skrämmande aktualitet. - När jag fick höra talas om alla dessa renar som gick genom isen blev jag kall, säger Britta Marakatt-Labba och visar upp en bild av händelsen, gjord flera månader innan den inträffade. Konsekvenser för alla
- Det här är självklart frågor som alla går omkring och bär på och inför den här utställningen ville jag bearbeta de här tankarna. Isarna är inte lika starka nu som de var tidigare och vi måste lära oss att ta andra vägar när vi för våra renar, vindarna har ändrats och härom dagen regnade det i Soppero. Dagen efter var det minus 20, mycket håller på att förändras. Ingen på vår jord slipper undan konsekvenserna. Men det broderi som blev startskottet för hela hennes idé finns inte representerad på utställningen. Den köptes in redan hemma i ateljén i Soppero av Statens konstråd som kom på tillfälligt besök. - Det gör ingenting, ämnet är stort och tyvärr outtömligt, säger Britta Marakatt-Labba som placerar sina tre samiska gudinnor i stormar, på glaciärer och smältande isflak - allt uttryckt i ett fantastiskt och mycket minimalistiskt broderi. Gudinnorna - vägvisare och beskyddare - har följt henne länge, men än är hon inte färdig med de små figurerna i sina röda hornmössor. - Men ibland försöker jag balansera upp dem med ett litet manligt perspektiv i form av små män. Tycker att de kan behöva lite stöd, de också.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!