Konst som inte når berörings- punkten

Det är något märkligt med den utställning av Désirée Bergströms arbeten som just nu visas på Konsthallen i Kulturens hus. Den förmår inte beröra alls. Jag står där mitt i rummet. Går närmare bilderna, flyttar längre ifrån. Vänder mig om, blir varken överraskad eller indragen.Kanske beror det på styrofoamet som flera av verken är gjorda av. Ett dött, konstgjort material som många av relieferna är uppbyggda av. Men troligen ligger problemet i något helt annat. Det är som om konstnären inte riktigt förmår komma åt sin egen frågeställning. Många av verken är ett slags collage av främst papper, etsningar, tejp och färg anlagt på en tjock skiva av styrofoam. Den är i sin tur bemålad. Ungefär hälften innehåller inklistrade bilder av människor, men aldrig återkommer samma person i något annat verk. Men vad dessa collage handlar om går mig förbi. De förblir fragment oavsett om det är en mindre etsning, en stor relief eller en slags gobeläng i papper. Den senare, Svart låda, får mig förresten att tänka på Monty Pythongängets kortare animationer. Det är faktiskt lite kul. Och kanske vill Bergström med det tredelade verket Öppning samtala om utveckling. Den kvinnliga tonåringen som bryter upp, bebisen som föds av henne eller åtminstone av någon, och barnet som fortsätter livsloppet. Men det är i så fall istället på gränsen till övertydligt.När Désirée Bergström tolkar sig själv i utställningsmaterialet talar hon om dualism och "där utgångspunkten kanske är en och möjligheterna flera, i lager på lager." Det "kanske" som hon formulerat där är förmodligen centralt och mår bra att redas ut innan nästa visning.
Fotnot: Recension av Konst från Norr III även 26 juli.

Konst som inte når berörings- punkten

Konsthallen i Kulturens hus i Luleå visar konst från Norr III, den avslutande delen av sin mönstring av samtidskonst från regionen. Fem konstnärer deltar.