Konstnärerna Pål Hollender, Karin "Kakan" Hermansson och Gustaf Nordenskiöld gav sin syn på hur konsten kan påverka vid ett seminarium under Jokkmokks marknad.
- Jag skiter i konstvärlden. Det jag vill säga passar inte där. Det är först när min konst hamnar på nyhetssidorna som den gör skillnad, menar Pål Hollender.
Pål Hollender är kanske främst känd som Robinsondeltagaren som sedan gjorde en film om prostitution i Lettland där han både intervjuade prostituerade men också hade sex med dem.
- Jag ville att filmen skulle visas. Därför gjorde jag mig själv till skurk för att visa hur Sverige både exporterar fattigdom och prostitution till länder som Lettland. Min tidigare film, Pelle Polis, som handlar om en manlig polis och pedofil, stoppades av SVT med hänvisning till gärningsmannen. Det ville jag undvika och gjorde därför mig själv till gärningsman i Bye Bye Beauty.
Han är mycket kritiskt till konstvärlden som han menar förvisso är mycket intresserad av komplicerade och stora frågor.
- Men det ska presenteras på ett "fint sätt". Inte så skitigt och naket som verkligheten är, menar han.
Karin "Kakan" Hermansson ser egentligen samma problem. Hon har ett långt förflutet som aktivist, både som feminist, lesbisk och antirasist, innan hon kom in på Konstfack. En utbildning hon avslutade 2012. Nu är hon förutom sitt konstnärskap och sin långa tid som DJ även känd för sin multitalang i medievärlden. Hon har skildrat allt från hatbrott mot lesbiska till bulimikers anonyma spya i gräset till hiphopens vurm för det överdådiga. Frågor, liv och världar hon själv anser vara förminskade och förbisedda i vårt samhälle,
- De feministiska, homosexuella och antirasistiska frågorna är inte bekväma hos det stora flertalet. Det är besvärande frågor att lyfta eftersom det utmanar dem som har makt idag, säger hon.
Nu jobbar hon konstnärligt för att vidga det konstnärliga rummet. Bland annat har hon anordnat nagelkonstklubbar.
- Nagelkonst är ett icke erkänt konstområde på samma sätt som konsthantverket var tidigare. Något kvinnor gör, för andra kvinnor och därför ett sammanhang utan status, menar hon.
För tidigare kläddesignern, numera keramikern Gustaf Nordenskiöld har konstens påverkan en annan betydelse. Som curator lät han konsthantverk och konst närma sig i mitten på 1990-talet, något som var revolutionerande då. Dessutom jobbar han mycket med funderingar runt material och har det senaste decenniet stått för förnyelse och utveckling inom svensk brukskeramik.
Han har tillsammans med Hans Isaksson bland annat förvandlat kukar till bruksföremål, gjort moderna tolkningar av tidsbestämda saker som vi kan beskåda i montrar på museum, men framför allt har han tagit funderingar om material ett steg vidare.
Och där låter han slumpen styra. Han har gjort en mängd föremål rent fysiskt, där huvud, händer och fötter fått agera form. Men också andra krafter kan påverka resultatet där samspelet mellan människa och objekt står i fokus.
- Men för mig handlar det snarare om att bli överraskad. Jag är nog hemligare, menar han.
Så visst, sammanfattningsvis kan man påverka, däremot verkar de tre konstnärerna vara ense om att möjligheterna kan begränsas både lokalt och geografiskt men också av estetiska skäl.
- Sedan handlar det också om vad du vill och vem du är som konstnär, menar Gustaf Nordenskiöld.
Onsdagens seminarium Hur kan konsten påverka? ingår i Konstmuseet i Norrs seminarieserie TALA! som syftar till ökad debatt om konstens plats i samhället.