Konst av det iskalla utamanar den egna upplevelsen av elementet

När den tredje omgången av Konsthallens mönstring av Konst från Norr, närmare bestämt Norrbotten öppnat har Dan Lestander tilldelats det mittersta rummet i Konsthallens nedre plan. Det är ett bra rum. Centralt, lätt avskiljbart och lätt att göra magiskt. Det är också precis vad han gjort. Dörrarna har delvis täckts och för att komma in går man via ett slags byggplast. För in vill man gå; från rummet rinner musik, ett slags sakral sång. Dan Lestander, vars konst många kanske förknippar med snö och is, har även den här gången vänt sig till vinterns material. Tekniken är foto och video, materialen består av människor, is, vatten och ljud, om det nu går att räkna som ett material. Allt som allt visas fem verk: Dreams and wishes I - III, I´m watching och Aom.Alla har en kvadratisk vak i vattnet gemensamt, och kylan i Konsthallen. Rummen är naturligt svala i sig själva, men temperaturen förstärks dels av mörkläggningen, dels av vad jag faktiskt ser. Och kanske är de tre stillbildsfotona ändå starkast. Ur vaken kommer en man med boxarhandskar och kameran har fångat den ångande värmen som snabbt försvinner i isens famn. I sviten vrider han sig. Det känns som en urbild för att födas, värja sig från att komma ut - här upp. Som att det är bättre därunder i det kalla.Och hela tiden hör man den där sången från verket bakom sig. Från Aom.Det är en film på 20-talet minuter där samma fyrkantiga vak är duplicerad. Ur dem stiger människor upp mycket sakta, ger en ton för att sedan försvinna sakta ner i hålet igen. Människorna är en samling barn och vuxna, män och kvinnor. Ljusa och bruna. Vakarna är placerade omlott, och människornas uppstigande formar ett instrument. En illusion
Men filmen är en illusion där flera sekvenser är samman-
fogade till ett helt. För även om jag upplever en enda isyta med flera vakar där människor alltså både skulle förflytta sig mellan vakarna och hålla andan under omänsklig tid, är den ett collage av korta filmer. Resultatet är häpnadsväckande. Så känner jag ofta när konstnärer använt vinterns frusna vatten på ett sätt vi lärt oss undvika; fel använt är materialet klart dödligt och Lestanders människor skulle ha frusit ihjäl.Men med fiktionens hjälp kan vi utforska dess skönhet. Hos Lestander, det klara vattnet, den skarpa nästan brännande kölden och så människans mjuka varma hölje. Och hennes röst. Men inte hackande, flämtande frusen utan som en ton ur isen.Unik produktion
Det tredje verket I’m watching, där en man står upp ur det kvadratiska hålet, berör inte lika starkt, kanske för att rörelsen inte är lika tydlig som i de övriga. Återigen har korta sekvenser satts samman till något helt där man kan se återkommande små rörelser i ögonbryn, näsvingar och mun. Som helhet känns dock Dreams and wishes som en unik produktion.
Lestander har på ett överraskande sätt utnyttjat platsens särskilda resurser för att både skapa skönhet och utmana upplevelsen av att vara människa.

Konst av det iskalla utamanar den egna upplevelsen av elementet

Konsthallen i Kulturens hus i Luleå visar Konst från Norr III, den avslutande delen av sin mönstring av samtidskonst från regionen. Fem konstnärer deltar.