Pjäsen är nyskriven för Teater Scratch av dramatikern och regissören Liv Elf Karlén, tillika konstnärlig ledare för Teater Lacrimosa i Stockholm.
- Jag tyckte det var spännande att titta på könsidentitet ur ett ungt perspektiv. Transproblematiken är ofta återberättad med vuxna ögon, samtidigt som många unga ännu inte har någon bestämd uppfattning om sin könsidentitet. Problemet är att vi bara har två kön när det borde få plats för några fler, säger hon.
Liv Elf Karlén har sedan 1999 undersökt och prövat konstnärliga sätt att sätta citattecken runt det vi kallar ”normalt” via sin dramatik och teateruppsättningar på feministiska Teater Lacrimosa.
- Jag b örja de att skriva dramatik med ett feministiskt perspektiv eftersom jag inte tyckte att det fanns dramatik som jag kunde identifiera mig med. Därför handlar de första pjäserna jag skrev mycket om mig själv. Nu handlar mina pjäser betydligt oftare om annat.
Det feministiska perspektivet har också vidgats, till att handla om egentligen alla underordnande grupper som bryter mot den samhälliga normen; en vit medelålderns heterosexuell man. Bland andra koraller är hennes andra pjäs för en yngre publik. Den tidigare, Balansakt , skrev hon också för Teater Scratch.
- Vi har jobbat med Liv tidigare. Därför valde vi henne som pjäsförfattare. På Teater Scratch har vi under flera år jobbat med genus och är duktiga på jämställdhet, däremot har vi varit dåliga på mångfald. Därför beställde vi en pjäs om just mångfald, säger Marie Wallsten, teaterchef.
Det blev en pjäs om samhällets två könsroller.
- Vi talar ofta om kön när vi egentligen menar två boxar där långt ifrån alla platsar. Vi människor har så många aktiva förklaringar till varför det är som det är, när sanningen är att det finns andra förklaringsmodeller. Det är indelningen som är konstig samtidigt som alla jobbar så hårt för att upprätthålla förklaringarna och indelningen. Märkligt eftersom verkligheten i själva verket är både rörlig och föränderlig, menar Liv El f Karlén.
Pjäsen ställer ett antal frågor om framtiden för Eli. Vad händer om hen väljer att bli man, kvinna, hundägare, tjuv, eller kanske inte väljer alls... En unik tematik för en ung publik.
- Mig veterligen finns ingen pjäs för unga som tar upp frågan om könsidentitet, säger Marie Wallsten.
Men pjäsen har även väckt funderingar hos ensemblen. Inte bara att den sålt sämre än andra föreställningar kanske på grund av ämnesvalet, men också frågor om utanförskap och identitetsskapande i största allmänhet.
- Jag menar går det att vara ung kille och vegetarian i Norrbotten? Det var svårt på min tid, menar Dan Swärd, föreställningens regissör.
Och för skådespelaren Maria Gotfredsen har vardagens små fördomar blivit synliggjorda.
- Hjärnan är kodad att tänka på vissa sätt. Vi sorterar in människor. Det är naturligt men det betyder inte att min förklaring är den rätta, menar hon.
- Många transpersoner vittnar om att de visst redan på dagis att de inte passade in i två könsrollerna. Samtidigt som man kan fråga sig varför det är viktigt att definiera könen. Jag menar, det handlar om så små saker. Exempelvis vilken tröja man väljer att ha på sig. Jag vill dock betona att denna pjäs inte handlar om kroppen. Eventuella könskorrigeringar är en fråga som kommer mycket senare i livet. För denna ålder handlar det mer om den förvirring och chock som kan uppstå när man som Eli känner sig på kant med tillvaron. Att inte passa in, säger Liv Elf Karlén.
Bland andra koraller har premiär den 3 september.