Peo Rasks tredje kortroman om kommissarie Marklund, är precis som sina föregångare, exakt 80 sidor lång, varken mer eller mindre. Den klacksparken är värd ett par extra meningar. Jag har i snabb takt läst Brottsplats Luleå, Mordet på en gycklare och så den nya, När konsten tränger alltför nära inpå. Det finns fler ytliga poänger än att alla tre klockar in på 80 sidor. I varje bok faller ett antal medborgare i vår lilla kuststad offer för ond bråd död. Det fina i kråksången är att den filosofiskt lagde Marklund och hans poliskollegor aldrig löser något av mordfallen. I den nya kortromanen är det en av stadens mer egensinniga konstnärer, Katarina Eriksson, som mördas med hjälp av ett offentligt konstverk utanför Kulturens hus. Mordet förblir ett mysterium och romanens 80 sidor fylls i stället med höga och låga funderingar, där Marklund iakttar livet som det levs i staden. Morden ger Marklund anledning att filosofera runt större och mindre frågor som vi vet varit aktuella i de senaste årens debatt. Figurerna i romanen är lätt, fjäderlätt, maskerade efter riktiga förebilder. Vad ska man kalla resultatet; pastischer, humoristiska betraktelser? Spela roll. Jag har rätt roligt i sällskap av kommissarie Marklund under hans promenader och fikapauser på diverse kända etablissemang. Bland annat hedras Kafé Metropol, bara det en kulturgärning värd en applåd. Han betraktar sina brottsplatser mer som utgångspunkt för en eller annan fundering om hur det står till i den lilla staden. Somliga tankar väger ganska tungt, andra virvlar omkring som små torra löv längs Storgatan. Marklund är alltså inte överhövan intresserad av det polisiära. Han funderar mer på litteratur, konst och sitt eget hobbyskrivande. Innan den nya kortromanen är slut hinner den gode Marklund själv med att debutera på ett förlag som må heta Döttrar & Duvor, men som ser ut att vara misstänkt lik Black Island Books. I all enkelhet är Peo Rasks lilla kriminalserie en lysande idé. Den kan nog pågå i många år till. Livet i vår lilla stad ger hela tiden upphov till nya uppslag. 80 sidor är överkomligt. Speciellt som kommissarie Marklund inte behöver klara upp de mord som begås.
