Komiskt och hjärtslitande

Birgitta Egerbladh har fått mig och många andra att inse att våra vardagsrörelser faktiskt är en slags koreografi.Det hände efter att jag hade sett hennes Det är långt mellan gårdarna på Norrbottensteatern där hon utvann koreografi, ja nästan en slags dans, av alldeles vanliga skådespelares rörelser. Efteråt hukade jag mig i kylan och småsprang så där som man gör på vintern fram till en bankomat. Plötsligt kändes mina rörelser meningsfulla, lite förhöjda över vardagens gråhet - nästan som en slags dans.Det är så hon arbetar, koreografen Birgitta Egerbladh. Om man nu kan använda den titeln, kanske är regissör bättre. Ändå är det koreograf hon är i botten, men hennes specialitet har genom åren blivit att utvinna rörelser ur det välbekanta och iscensätta det i nära samarbete med skådespelare och dansare.Stark sol och bistra vintrar
På Norrbottensteatern lekte hon med det nordliga perspektivet, med vår starka sol och våra stundtals bistra vintrar. Men också med det faktum att det faktiskt emellanåt är långt mellan våra gårdar. På Stockholms stadsteater skapade hon ordlös poesi i rörelser under inspiration av Tjechovs scendramatik och senare gav hon sig i kast med hemmet i Händelser i hemmet, som både visats på TV och på gästspel i Kiruna, bara för att nämna något ur hennes rika produktion.I våras arbetade hon på Folkoperan i Stockholm där hon satte upp Mitt hjärta brister, som var något så ovanligt som en dansteateropera. Där kunde man se operasångarna brottas med vardagens alla förtretligheter i form av strykbrädor, toalettborstar, badkar och kylskåp och dessutom med en och annan svan, alltmedan de sjöng de vackraste av arior och välkända operastycken. Inte så enkelt att beskriva med andra ord och sannolikt den första uppsättningen i sin genre. Nu har Riksteatern hakat på och skickar ut föreställningen på turné i samarbete med Folkoperan och Norrlandsoperan. På onsdag visas den i Kiruna och på lördag gästspelar den i Kalix. En gammal bekant
Sju sångare och tre dansare ingår i Riksteaterns ensemble. Bland annat en gammal bekant för norrbottningarna - tenoren Ulric Björklund från Brändön. Dansarna Bernard Cauchard och Francoise Joyce var också med i Händelser i hemmet och Tjechovträdgården. I den sistnämnda ingick också Elisabet Karlsson, även hon med ett förflutet i länet. Dalasinfoniettan spelar musiken och dirigerar gör Staffan Larson.Att se en föreställning av Birgitta Egerbladh är alltid något speciellt. När hon ger sig på dramatisk och svulstig opera och blandar det med vardagens små ögonblick som i sig rymmer mer än man tror, lyckas hon återigen vända våra blickar både in mot oss själva och ut mot världen. Det hela blir väldigt komiskt, men också oväntat hjärtslitande.