Skogen Malmen Vattenkraften
Malmen Skogen Vattenkraften
Vattenkraften Skogen Malmen
Skogen Vattenkraften Malmen
Malmen Vattenkraften Skogen
Vattenkraften Malmen Skogen...
Rösterna dånar i Galleri Systers lokaler där det hålls kollektiv läsning av David Vikgrens nya bok Skogen Malmen Vattenkraften.
Ett konceptuellt verk i linje med Vikgrens tidigare verk som ANTTIKEKSISKVÄDE som kom ut 2010 där han precis som i detta verk påtvingat texten en idé. Vid tillblivelsen av ANTTIKEKSISKVÄDE var det skriftteknologin, datorn och översättningsprogram som styrde texten, i verket Skogen Malmen Vattenkraften åter skriftteknologi och matematisk materialutmattning. David Vikgren ger själv en förklaring i slutet av boken som består av dessa tre ord i 720 verser (se faktaruta).
Innan boksläppet sökte jag David Vikgren i hopp om en intervju, men han avböjde mycket välformulerat. Syftet var att låta verket så för sig själv, inte förklara sig, eftersom hans egen undersökning av poesins förmåga att förena och öppna mot ett vidare konstnärligt fält än mot litteraturens uteslutande egentligen inte lämnar något slut.
"Visst är Skogen Malmen Vattenkraften självklart poesi men också samtidigt något helt annat", svarar han mig via e-post.
Och att möta texten via kollektiv läsning av 17 personer, varav tre barn, bjuder på en oväntat häftig upplevelse, mycket olikt andra händelser i livet.
Från början en ganska obegriplig ljudmatta, tills läsningen blir till en egen organisk process, där röstlägen ändras och olika tempon krockar. Som publik flyter man liksom med, skrattar till, för att plötsligt fastna vid ett ansikte. Dessa 17 läser inte samstämmigt, skrik blandas med viskningar, rytmer krockar med varandra och plötsligt hör vi antydningar av en psalm, en recitation som vid en prästpredikan, eller kanske slagord... Kanske en vandringsramsa.
Den ursprungliga tanken var att läsa hela boken på cirka tre timmar. Nu valde David Vikgren att korta läsningen till 54 minuter innan, som han själv uttrycker det; "har sagt nog för idag". Det var nog ett genidrag, för även om deltagarna byter plats med varandra, sätter sig ner, dricker vatten och tar en paus, var 54 minuter även ett uthållighetstest för publiken, även om det var ett mycket coolt sådant.