Kocken

Kocken
Filmstaden
Regi: Mats Aréhn
Manus: Rolf Börjlind efter en idé av Mats Aréhn
Foto: Mischa Gavrjusjov
Musik: Wlodek Gulgowski
Skådespelare: Kjell Bergqvist, Henrik Lundström, Peter Viitanen, Ralph Carlsson, Lars Hansson, Kalle Norrhäll, med flera.

Kultur och Nöje2005-02-25 06:30
Rolf Nilsén
Det är faktiskt på det viset att man kan lita på Kjell Bergqvist.<br>Ständigt och alltid och hela tiden.<br>Oftast brukar han ju bli stirrig och hispig och krokig, på ett eller annat sätt, bara en kort stund in i de (ganska många) filmer som han är med och äreräddar. Och det är han ju konsekvent väldigt bra på.<br>Väldigt få skådespelare klarar nämligen av att koppla på stirrigheten, hispigheten och krokigheten ens i närheten av hur Bergqvist fixar de detaljerna. Man tror nämligen på honom. Obetingat.<br>Men ibland tilldelas han ju även roller som, om än med viss tvekan, kan hänföras till de mera vanliga och ordinära. Som i Den bästa sommaren, här-om året, där han var en vresig men innerst inne snäll begravningsentreprenör och sommarpappa (om än med en buskig snorbroms av närmast ofattbara proportioner samt ett stelt emaljöga också; sånt får man ta ? det hör till Bergqvist-rekvisitan att även i ordinära roller bör det förekomma åtminstone några udda inslag). <br>Han fick en Guldbagge för den begravningsentreprenören. Helt rättvist. Och han höll ett väldigt långt tacktal också.<br>Det kan nog vara Guldbagge-varning för den roll som förstekocken Peter Stein, som Bergqvist nu genomför i Mats Aréhns; enligt uppgift, ganska självbiografiska film Kocken också.<br>Stein är en fullblodspsykopat som med oklanderligt rena händer och snövita arbetskläder styr över sitt revir, som är lika med byssan på ett svenskt handelsfartyg vid pass 1970.<br>Där mönstrar 18-årige Martin (Henrik Lundström) ombord som andrekock. Och hamnar mitt i det makt- och nervspel som praktiseras av den obarmhärtigt nyckfulle Peter Stein. Inte sällan med den mössförsedde kockeleven Sundsvall (Peter Viitanen) som mottagare av alla jävligheterna.<br>Stein är en med en mustasch tunn som ett pennstreck försedd pennalist, som manipulerar Martin och spelar ut honom mot Sundsvall. Han krossar de bägge grabbarnas vänskap; förvirrar Martin och terroriserar även andra medlemmar ur besättningen. Stein är ett fullblodssvin, men Bergqvist gör knappast någon enkel schablon av honom.<br>Bara gesten när han stoppar ner en hoprullad strumpa i skrevet innanför långkallingarna, innan han går för att hoppa hopprep ute på däck, är fullkomlig. Likaså alla de dolska ögonkasten, den pyrande destruktiviteten och den allt mindre dolda sadismen behärskas suveränt fint av Bergqvist.<br>Synd bara att inte resten av filmen håller hans höga standard. Själva intrigen känns faktiskt som rätt hårt konst-ruerad, i de skeenden som inte har att göra med maktspelsdominansen i byssan. Slutet kan bara beskrivas som snopet och eftersom allt väsentligt spel ligger hos Bergqvist, så kan aldrig vare sig Henrik Lundström, Peter Viitanen eller den alltid lika pålitlige Ralph Carlsson bli annat än markörer för honom.<br>Men som en soloföreställning på spänd lina från Kjell Bergqvist är detta oftast otäckt bra.<br>Mötet med en kock som denna kan för övrigt få en att undvika restauranger och krogar nog så länge.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!