Knasigt, humoristiskt och träffsäkert

Med glimten i ögat och allvarlig underton fokuserar hon kärlek, ensamhet, längtan, varför vi måste vara så duktiga och vikten av mental närvaro mellan människor. Iklädd röda högklackade skor, rödgnistrande korsett, röd fluffig boa och röd peruk, möter Cecilia Frode publiken inledningsvis. "Jag vill leva tills jag dör, skratta i stället för att gråta, dansa, flyga och ta en chans, sjunger hon, ackompanjerad av de eminenta musikerna Lennart Simonsson, flygel, Christian Spering, kontrabas och Erik Häusler, flöjt. Det är show, livet leker och Cecilia Frode visar, överraskande, att hon även är en skicklig sångerska med fyllig, mogen röst. Så får vi se en filmduk på vilken en anka simmar runt, runt, runt. Tankarna går till den svenska ankdammen. Cecilia Frode är plötsligt "väldigt trött". Iklädd morgonrock och tofflor konstaterar hon, i jättefåtöljen på hemmaplan, att "det är fult att ta hand om sig själv, att våga visa vem man är och ta plats". Speciellt om man är kvinna, då ska man inte sticka upp. Men Cecilia Frode är fast beslutsam att själv bestämma över sitt liv för att bli respekterad, åtminstone av sig själv. Hon tar upp kampen mot osympatiska män, kvinnliga traditioner, illojala medsystrar och hur svårt vi har för att ge varandra beröm. Hon utmanar och ifrågasätter hur vi är mot varandra, mot oss själva och gör det knasigt humoristiskt och träffsäkert. Detta i sin tur framkallar en känslomässig bergochdalbana av gapskratt och eftertanke. Plötsligt lämnar Cecilia Frode scenen och då undrar vi alla i publiken om föreställningen verkligen är slut. Men så förstår vi och applåderar ivrigt. Själv hade jag gärna suttit kvar mycket längre för att lyssna till färgstarka Cecilia Frode och hennes svängiga orkester. För idé och manus till En stjärt på himlen svarar Cecilia Frode själv. Urpremiären skedde i september 2008 på Vasateatern i Stockholm. Nypremiär på den något omgjorda föreställningen skedde i söndags på Idunteatern i Umeå Folkets hus. Denna Riksteaterturné fortsätter till Kiruna och Jokkmokk och därefter söderut. Cecilia Frode arbetar med scen, film och tv. Hon gjorde sitt genombrott 1996 i Shakespeares Som ni vill ha det på Göteborgs stadsteater. Under 2003-2005 turnerade hon med sin egen föreställning Ängelen. Hon har bland annat medverkat i Carin Mannheimers tv-serie Fru Marianne, och i Mäklarna. Under hösten 2009 gjordes inspelningarna av filmen Späck, i vilken Cecilia Frode gjorde rollen som den utmanande, kvinnliga polisen Irene Snusk. Filmen, med biopremiär i början av april 2010, är en parodi på Beckfilmerna.

Knasigt, humoristiskt och träffsäkert

Det är lätt att ryckas med och känna igen sig i Cecilia Frodes existentiella, personliga funderingar i föreställningen En stjärt på himlen.