Klyschig förströelselitteratur med bra driv
Sadie Jones Den utstötte Översättning: Joakim Sundström Wahlström&Widstrand
l Sadie Jones.
Foto:
eftersom hon inte velat ha någon barnflicka utan själv tagit hand om sin son. Det blir fel på en gång, pappan ser knappt åt sonen och när han gör det är det för att
säga till honom att vara tyst, äta ordentligt och uppföra sig som en man. Det fortsätter på samma vis, pojken får inte längre komma in i föräldrarnas sovrum, han skickas från bordet etc. Sedan blir det riktigt hemskt när mamman drunknar med bara Lewis i närheten. Ingen pratar med honom för att hjälpa honom komma över det och pappan ignorerar honom. Lewis växer upp till en enstörig och underlig tonåring som inte beter sig som han borde i offentliga sammanhang vilket bara förstärker alltsammans. Jag ska inte berätta fortsättningen, men det är
precis så förutsägbart och klyschigt som det verkar. Litterärt är det ingen höjdare, men det var en gång en bibliotekarie som sade till mig att man också måste
läsa det som är dåligt för att känna igen det som är bra när det dyker upp. Det här är inte bra, det saknas i stort sett gestaltning, det vimlar av plattityder, perspektiven glider; ibland flera gånger till och med i samma
mening. Ändå tar historien tag, och det finns ett bra driv framåt i berättelsen vilket förstås ligger bakom dess försäljningsframgångar i
både England och USA, och som nu alltså blivit översatt till svenska. Och kunde Dan Browns böcker bli sådana succéer och dessutom bli filmatiserade har den här alla förutsättningar, publiken kommer att gråta filmen igenom för att till slut, i bästa Hollywoodstil, lugnade gå därifrån med ett leende på läpparna, försäkrade om att rättvisan ändå alltid segrar.Den utstötte har alla förutsättningar att sälja bra som förströelselitteratur i hängmattor och på badstränder i sommar.
Så jobbar vi med nyheter