Klunganröster i ny form

Det löser sig, de får skriva ihop något som känns bra bara. Och sedan hitta musik som kan passa.
Det är inte utan att man blir lite nervös av att följa repetitionsarbetet med Klungan. En vecka återstår till premiär och för en utomstående förefaller pusselbitarna lite väl många. Dessutom har Olof Wretling svårt att röra sig fritt, efter att ha knäckt till ryggen i en scen.
– Det läskiga är att vi egentligen inte vet hur långtifrån vi är. Plötsligt rasslar det till och allt ligger på plats. Eller så tvingas vi traggla jättelänge med sådant som egentligen känns klart, säger Carl Englén.
Ingen anledning att oroa sig alltså, så här ser Klungans arbetssätt ut. Den 2 februari har deras nya föreställning Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter premiär i Umeå, för att sedan flytta till Dansens hus i Stockholm.
Tema familj
För andra gången samarbetar gruppen med koreografen och regissören Birgitta Egerbladh. I vanlig ordning går det inte att prata om någon direkt handling, men ändå menar de fyra medlemmarna att det finns en tydligare tematik den här gången, familjen. Scenografin som har fått ta mer plats än tidigare för också tankarna till hemmet; köksmoduler som flyttas runt, ett rejält köksbord och kaffekokare. Men diverse djurattiraljer, som en utslagen hästliknande varelse och en ansiktsmask – kan det vara en kattbock? – ger helt andra associationer.
– Vi har haft en annan ambition med texterna den här gången, berättelserna är längre och det är fler dialoger och situationer, säger Olof Wretling.
”Skör balansgång”
Här i Umeå är de flesta föreställningar slutsålda, utan att de har hunnit sätta upp en enda affisch på stan. Men det är fler än umebor och norrlänningar i exil som har fallit för Klungans särlingar. Sommarens tv-serie Ingen bor i skogen nådde en bred tittarskara trots att det handlar om humor utan raka poänger. Klungan vill snarare fånga en stämning, en känsla. Ironin är långt borta, kanske för att den fungerar dåligt när det handlar om människor på kant med tillvaron. Trots att de rör sig i gränslandet mellan komedi och tragik är de sällan oroliga för att inte vara roliga.
– Visst är det en skör balansgång. Det handlar mycket om att inte vara klumpig, säger Sven Björklund och Carl Englén fyller i:
– Men får vi bara karaktärerna att kännas trovärdiga så kan man röra sig ganska fritt. Det går att grotta ner sig i mörker, bara man är rollfiguren trogen.
Klassiska Klungan-karaktärer
I Se oss flyga ... dyker flera etablerade, klassiska Klungan-karaktärer upp, som nycirkusartisten Katla, tillsammans med nya bekantskaper. Det är genom de olika rösterna och dialekterna som de hittar ingångar till olika situationer.
– Det har aldrig hänt att vi har skrivit en text och sedan funderat på vilka röster vi skulle kunna använda. Rösten eller kroppen kommer alltid först, säger Olof Wretling.
Ända sedan starten har teatergruppen verkat helt utan hierarkier och utan inblandning av utomstående - alla skriver, alla tycker, alla bestämmer. En integritet som märks både när de ska fotograferas – absolut inte utan scenkostymer – och när de intervjuas, noga med att inte berätta för mycket om föreställningen.
I åtta år har de lyckats hålla fast vid den hållningen. De producerar själva och väljer själva under vilka villkor. Framgångarna har gjort att de inte längre behöver ringa och tjata om att få spela på olika scener.
– Vi är livrädda för att släppa på den kontrollen. Vi måste få vara kompromisslösa, säger Mattias Fransson.