Klippbok över gamla minnen

Plura är och har alltid varit sämst. Men förblir en briljant textförfattare och förlåts. Som frontperson har hans privatliv nästintill blivit allmängods i och med att det legat så uppfläkt i texter, böcker och intervjuer. Glöm sveken, stig in i en värld av rödvin, legendariska inspelningsstudior, Stockholm från sin bästa sida och landsbygden som en förlåtande förälder. Plura reser ständigt tillbaka, lyckan är total när den svarta anteckningsboken med röd rygg hittas i ett källarförråd. I den skriver han om tiden på Hasselö, om kreativitetens vånda och de sömnlösa, längtande nätter som dagen efter blir nya låtar. Jag letar en sorgsenhet i Pluras berättelser, försöker höra nostalgin och vemodet, ungdomstiden är för alltid förlorad. Vem vill vara en måndagsalkis i 50-årsåldern? I Texter & historier... hittar jag däremot en återhållen stolthet och glädje över vad Eldkvarn faktiskt byggt upp. En stolthet inte minst för att man orkat vidare tillsammans, även om många droppat av efter vägen. Tidigt nämns producenten Jari Haapalainen. Han piskar på dem, är en strukturerad producent som kräver lika mycket som det ger. Det ska inte stickas under stol med vad Jari Haapalainen polerade fram på Atlantis från 2005. Det var förstås redan på gång i Limbo från 1999. Det är tveeggat romantiskt. Boken tillägnas livskamraterna Anne, Wenche, Kajsa och Nilla: "Ni som var med". Unika kärlekshistorier som alla slutar i en uppsjö låtar om himlastormande kärlek, lust och till slut - utbrännande uppbrott. Att läsa om åren i kollektiv på 1970-talet väcker en del frågor. Wenche, Pluras flickvän och sedermera mamma till deras barn, hänger på repen tillsammans med Liten. De sitter och ritar av bandet. Hjälp, vad trist att könsrollerna även på den tiden var så segmenterade. Visst, Wenche och Liten sjunger och repar under en kort tid i Piska mig hårt. Men direkt efter att de fått barn "...föll (det) sig ganska naturligt att vi tjejer skulle hålla oss borta från musiken ett tag". Hon berättar vidare, efter att ha blivit kickad från bandet: "...utslängd ur min familj, musikerfamilj. Jag kände mig som en groupie till min egen man". Plura briljerar i konsten att skapa en gemenskap med lyssnaren. Över allt det fula ligger ett romantiserat skimmer. Barerna, resorna, kärleken och vardagen är bättre i Eldkvarns värld. Men som Håkan Hellström säger i boken: Allt är sant. Det har bara inte hänt än.

Klippbok över gamla minnen

Texter & historier ... är en klippbok över gamla minnen. Vari ligger allmänintresset i det då, kanske någon undrar. Tja, det att Eldkvarn kanske är ett av Sveriges bästa rockband.