Det småregnar och blåser hårt några dagar. Varför inte lägga in ett klickgolv i sovrummet? Sex ynka kvadratmeter, måste ju vara en baggis. Inköper tre paket klickgolv från byggvaruhuset. Man undrar om det följer med en bruksanvisning? En släthyad försäljare försäkrar att det är inga problem, bara att klicka på, det är färdigt i ett nafs.Nafs var ordet, sa Bull. Efter en halv dags bökande med klickgolvet, som visade sig vara tillverkat i Helvetet, bryter vi ihop, dumpar skiten i ett förråd och återgår till att stirra på den gamla grågula plastmattan som legat där sedan 1967.En halv dag borta, bytt bytt, kommer aldrig igen. Vad hade jag kunnat göra i stället för att bråka med ett djävulusiskt klickgolv och därmed förlora sex finfina timmar? Tja, kanske läst ett par gamla nummer av MAD, flinat snett åt några av Lasse O’ Månssons humoresker, bläddrat fram en gammal Don Martin och än en gång försökt tyda hans tecknade illustrationer.Ni vet, prinsessan som faller från höga tornet och så ljudet: Thoo Doomp ...Thoo Doomp - nu minns jag, ungefär samma ljud jag hörde när jag kastade in klickgolvet från helvetet i förrådet.
