Klassisk romkom med få höjdpunkter

I The ugly truth tar sig Legally blonde-regissören Robert Luketic an samma könsrollsproblematik. Katherine Heigl (Grey’s anatomy, På smällen) spelar tv-producenten Abby som har stenkoll på sin tillvaro, men som inte lyckas få ihop kärlekslivet. När tittarsiffrorna för hennes tv-program dalar, anställs Gerard Butlers (300, P.S I love you) rollkaraktär: den brutalärlige och manschauvinistiske reportern Mike. Under vinjetten The ugly truth lägger han fram den ena provocerande sanningen efter den andra - som alla egentligen går ut på att fula tjejer inte får några killar, och att det enda killar vill är att ligga. De två krockar naturligtvis, men Abby låter ändå Mikes knep och insikter hjälpa henne att få den perfekte drömkillen på fall. Gerard Butler lyckas med konststycket att göra sin mansgriskaraktär sympatisk, medan Katherine Heigls Abby mest blir en enerverade hispa. Historien har sina höjdpunkter, men de är relativt få. Filmen skulle ha vunnit på att våga ta ut svängarna mer, även om man gör sitt bästa med att stoppa in en hel del fula ord och provokativa teorier. I slutänden blir The ugly truth ändå inte mer än är en klassisk romkom enligt konstens alla regler.

Klassisk romkom med få höjdpunkter

Minns ni boken Män är från Mars, kvinnor är från Venus? Där konstaterade författaren John Gray att det finns två sorters människor: de som odlar sitt känsloliv och de som praktiskt taget är helt ointresserade av detsamma.