Genom åren har en hel del förändrats i serien utom grundförutsättningarna, urmyten. Även om Fantomen inte säljer som under glansperioden under 1950-, 1960- och 1970-talet, har serien överlevt. Kanske ligger en av förklaringarna i att den alltid följt med sin tid. Från att ha varit engelsk koloni blir Bengali självständigt och får en svart president. Djungelpatrullens befälhavare är numera också svart, och Fantomen uppfostrar sina två barn, en flicka och en pojke jämlikt.
Men än viktigare för framgången än de politiskt korrekta justeringarna är, tror jag, skaparen Lee Falks geniala återanvändning av olika myter. Lee Falk har själv erkänt att han inspirerats av riddarlegender och fornnordisk mytologi och saga, och i redan i den ursprungliga Fantomen från 1936 möter vi ett antal mer eller mindre uppenbara lån.
Maskerad hämnare
I grundstrukturen har vi givetvis den bibliska myten om Eden och den fallna världen utanför. I Eden och djungeln råder Fantomens lag, men utanför dess gränser lurar kaos i form av stammarnas inbördes konflikter eller hot utifrån. Den kan bestå i onda vita män från den degenererade storstaden Morristown eller primitiva och grymma österländska furstar från de intilliggande rikena.
Själva Fantomenfiguren, den maskerade hämnaren, är en klassisk hjältetyp. De grekiska gudarna iklädde sig gärna olika gestalter, så även vår nordiske Oden. I äventyrsromanerna har vi bland andra Zorro och Röda nejlikan. Fantomen satte även standard för efterkommande superhjältar som Läderlappen (Batman), Stålmannen, och Spindelmannen (Spiderman). Dubbelnaturen stimulerar på ett psykologiskt plan läsarnas (främst pojkar) fantasi om att vara någon annan och förebådar en reell metamorfos från pojke till man.
Tiden går långsammare
När Fantomen (The Phantom) debuterade i USA 1936 med Ray Moores suggestiva svart-vita teckningar, uppfattades han nog som mer mystisk än i dag.
Tiden går långsammare i serievärlden och omgivningen ser honom fortfarande som en skrämmande och dubbel natur, som exempelvis Oden, dödsguden som bestämde över de döda hjältarna i Valhall. Som ordet "fantom" antyder finns ett demoniskt och spöklikt drag hos Fantomen och många av hans attribut hör ihop med döden (ringen, grottan). Han är den vandrande vålnaden och mannen som inte kan dö, och som en gud eller Kristus dömer han och sorterar de goda från de onda.
Fantomens dubbelnatur representeras av hans följeslagare Hero, en vit springare, och Devil, en tämjd varg. Här möter vi såväl den medeltide fursten och riddaren, som Oden, som ofta hade följe av vargar.
Som riddar- och hjälteidealen kräver, håller sig Fantomen alltid på rätt sida av manligheten: han är kysk, hård men rättvis, och missbrukar aldrig sin makt. Hans motsats är bovarna som valt en negativ och destruktiv manlighet: girighet, våld, droger och övergrepp på kvinnor.
Motstår erotiken
I de tidiga äventyren var det vanligt med kvinnliga skurkar, ofta bittra och manshatande femmes fatales, som klippt och skurna från modemagasinen. Fantomen motstår alltid den erotiska lockelsen och återställer ordningen och sätter denna "onaturliga" kvinnotyp på plats. I mytologin och litteraturen finns en uppsjö av farliga kvinnoväsen, allt från sirener och häxor till vampyrer, och är rent mytologiskt något annat än en rädsla för självständiga kvinnor.
Ett bevis på detta är Diana, Fantomens fästmö, som är en modern kvinna. Hon är i begynnelsen elitidrottare och forskningsresande för att senare arbeta för FN. I relationen Diana - Fantomen ser vi det höviska idealet med riddaren och hans åtrådda prinsessa, som riddaren måste visa sig värdig. Diana har samma namn som jaktgudinnan och det passar väl när man är gift med djungelns härskare.
Relationen lånar också från myten om Amor och Psyke, som handlar om en ung kvinnas fantasi om mannens hemliga sida.
Den frie trappern
En annan myt som inte är uppenbar för en svensk nutida läsare är den om Amerika, den så kallade Frontier-myten, en nationell myt formulerad av Fredrick Jackson Turner. Den handlar om det amerikanska behovet av frihet och att ständigt utmana den bortre gränsen ("Frontier"). En av typerna i denna berättelse om Amerika är "the mountain man", som utforskade och bröt ny mark. Han är den frie trappern, och är djupt rotad i amerikansk populärkultur.
I själva verket grundar sig mycket i Fantomen på denna myt. Fantomen själv står i opposition inte bara till skurkarna, utan också till samhället, som ofta är misstänksamt mot denne individualist och avvikare. Han är dessutom demokrat och hatar monopol, aristokrati och särskilda privilegier.
Den sociala oron i 1930-talets USA tog sig aldrig europeiska uttryck (kommunism, fascism, nazism), utan höll fast vid frihet, jämlikhet och möjlighet.
Fantasin om den starke mannen och social ordning fick i stället sin ventil i underhållningsindustrin.
Balanserar förnuft
Fantomens egen historia är också analog med USA:s. Den förste Fantomens far följde med Christoffer Columbus, och den förste Fantomen tar som ende överlevande ett nytt land i besittning 1536, alltså 400 år före sin seriedebut. Kolonialistisk, fräste man på 1970-talet. Nja, snarare en aspekt av Frontier-myten, men också med exotism och civilisationskritik lånat från äventyrsromanen. Robinson har kallats alla superhjältars fader, och Fantomen är en av de första i raden som balanserar förnuft och vild natur.
Fantomens förtrogna, bandarerna, hör till den goda aspekten av naturen eller av indianerna, enligt Frontier-myten, medan hövdingen Guran är hjältens klassiske följeslagare, en godmodig Sancho Panza!
Fantomen är som Don Quijote en hjältemodig anakronism. Men medan Quijote är en komisk figur och lever i en drömvärld, skapade Lee Falk i stället en egen värld, ett imaginärt Vilda västern, där läsaren kan acceptera legenden. Med Fantomens hemliga succession ger Falk en rationell förklaring till myten och vi får på så sätt behålla den. Lee Falk skapade en klassisk, gudalik hjälte av kött och blod, en modern myt, numera inskriven i det västerländska medvetandet.