Katarina Frostenson har skrivit i mer än 30 år. Tongivande och produktiv, men ofta kallad svårbegriplig. I vårens första kontext-evenemang möter hon Kerstin Wixe i ett klarsynt och öppet samtal. Det rör sig från dikternas bilder av vattendrag och ekorrar till lusten att dissekera orden.
Frostenson berättar om glädjen och experimentlustan i språket. Hon vill ställa orden samman, eller hacka upp dem för att se vad som kan utvinnas. Resultaten av hennes experiment är inte alltid uppenbara för läsaren. Hon har sedan 1980-talet anklagats för att vara svår - för att inte säga obegriplig. Omdömen hon har förhållit sig på olika sätt till genom åren.
- Vissa gånger har jag inte brytt mig, eller förträngt obehaget. Andra gångar har jag förstått det.
Själv kan hon ha samma känsla när hon läser andra poeter. Men utan att det bekommer henne. Men då måste där finnas något mer. Den text som bara stänger ute, utan att samtidigt locka läsaren tillbaka lägger hon åt sidan. Den är död.
Hon påpekar att samma krav på begriplighet aldrig ställs på en konstnärlig bild eller ett musikstycke. Förklaringen, menar hon, kan ligga i språkets konstanta närvaro. Med ord överallt har vi för vana att begripa.
Under kvällen läser hon ett urval från höstens samling, Flodtid. När man hör Katarina Frostenson läsa blir dikternas musikalitet tydlig. Betoningarna faller rätt. Rimmen accentueras och språkligheten plockas fram. De korta dikterna Fröanden kallar hon själv fragment. Och visst saknas delar för att en fullständig bild ska träda fram. Men där finns också utrymmet för association. I 20 år har hon suttit på akademiens 18:e stol. Samtalsledaren Kerstin Wixe frågar om det bromsat det egna skrivandet. Men det har Katarina Frostensson inte upplevt.
Efter att ha hört henne lägga ut texten kring skapandet är det svårt att tänka sig en Katarina Frostenson som inte skriver. Titeldikten, Flodtid, som avslutar kvällen flyter fram från en bild till en annan. Tid, öde och skrivande blandas med bilder från revolutioner i arabvärlden i en faslig fart.
En dikt som är så energisk att det är svårt att tänka sig den oskriven.