Klargörande om omstridd ständig sekreterare

Per Rydén Den framgångsrike förloraren. En värderingsbiografi över Carl David af Wirsén Carlssons

UPPROR GENOM KONSTEN? Eller genom våldet? Mikael Niemi ställer frågan i sin nya ungdomsroman.Foto: DAN NORRÅ

UPPROR GENOM KONSTEN? Eller genom våldet? Mikael Niemi ställer frågan i sin nya ungdomsroman.Foto: DAN NORRÅ

Foto:

Kultur och Nöje2010-05-23 06:00
Snart ljuder över hela landet den vackra sommarpsalmen En vänlig grönskas rika dräkt. Det finns flera tonsättningar men det är Waldemar Åhléns melodi från 1933 som stått sig. Men vem skrev texten? När jag som ung student såg att det var Carl David af Wirsén (1842-1912), Svenska Akademiens enväldige ständige sekreterare från 1884 fram till sin död, baxnade jag. Då är det alltså denne stockkonservative mörkerman och intrigmakare som öppnar porten mot sommaren vid varje skolavslutning. Jag hade huvudet fullproppat av fördomar och nöjde mig med dem. Nu har professor emeritus Per Rydén skrivit en 800 sidor lång bok om Carl David af Wirsén, Den framgångsrike förloraren. Han har ideligen stötts tillbaka av Wirséns hovfjäsk, bördsstolthet, makthunger och självömkan vilket är förståeligt. Varför blev mannen den han blev? Wirsén såg konkurrens och oförrätter överallt. Ständigt ville han revanschera sig. Möjligtvis för uteblivet beröm och bristande kärlek från pappa överstens sida och för hans eget synnerligen misslyckade äktenskap.Per Rydén medger att han ofta varit nära att ge tappt. Karln var en gåta som mitt i hela virveln av sentimentalitet, moralfester och tvärsäkra påståenden plötsligt kunde dra tillbaka en ståndpunkt som han tidigare förfäktat. Sedan säga att det var just vad han inte gjorde. Ett flexibelt principsystem kan man säga för att vara vänlig. Han säger apropå religionen att han ej kan "instämma med dem som trångbröstat fördöma olika tänkande". Varför inser han inte att han talar om sig själv? Och det inte bara i religiösa frågor. För att kunna se sig själv i helfigur måste man ta med sin egen skugga i räkningen.Såsom tidens mäktigaste kritiker i Svenska Akademiens egen tidning, Post- och Inrikes Tidningar, var han en fruktad man. Till skillnad från den jämnårige danske kritikern Georg Brandes tänker han emellertid i negativa termer: så här ska ny litteratur inte göras. Han var en kort och gott-människa. Det var alltid bättre förr! Se på Homeros, Platon, Dante, Shakespeare! Ingen kan överträffa dem! Inledningsvis gav han
Ibsen, Strindberg, Heidenstam och Selma Lagerlöf några erkännande ord. Sedan hävdade han att de allihop borde ner i sopsäcken. Han bromsade effektivt Ibsen - inget Nobelpris till den mannen som bara lindar in allt i symbolismens slöjor. Han talar inte klartext! Och Strindberg? En nästan 30-årig envis fiendskap bara för att Strindberg stod skyhögt över honom i litterärt avseende. Nästan samma sak med den utomordentlige kritikern och författaren Oscar Levertin.Han vägrade inse att vännen Carl Snoilsky var den bättre lyrikern. Desssutom försökte han manövrera ut honom genom att slicka Oscar II från fötterna och upp till hjässan. Wirsén borde vara hovpoet, inte Snoilsky! Där högg han i sten. Viktor Rydberg som varit en så nära vän till Wirsén att det liknade kärlek blev så upprörd över hans beteende att den innerliga vänskapen övergick i hat. Per Rydén kallar sitt allsidiga och förträffliga opus för en värderingsbiografi. Han redovisar lugnt och sakligt hur Wirsén uppfattades under sin levnad och hur man ser på honom i dag. Till den språkkunnige sekreterarens förtjänster hör att han såg till att Nobelpriset blev en kosmopolitisk angelägenhet. Och i övrigt? Visst, det var verkligen synd om honom när alla vände honom ryggen. Men han hade ju hela tiden haft chansen att tänka om och inte bara be andra göra det. Per Rydén konkluderar att Wirsén var misslyckad som människa. Han kunde helt enkelt inte sätta sig in i andras situation beroende på att han hela tiden såg sig själv som flaggstångens knopp. Biografin över honom innefattar också en suverän sammanfattning av hela den period under vilken han verkade. Per Rydén har all heder av sin insats. Nog är Wirséns romantiskt anlagda slingriga poesi obsolet. Men, som vi inledningsvis såg, inte helt och hållet. Med En vänlig grönskas rika dräkt, må det så bara vara den enda raden, har han gått till eftervärlden. Det är inte många författare som nått så långt.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!