Norrlandsoperan invaderades av press från hela Sverige när den kissande konstnären från Spanien, Itziar Okariz, framförde sin performance i går. Föreställningen invigde Made in Umeå-festivalen som har som tema Tillsammans ut i det okända. Under fyra dagar öppnas dörrar för nya möten mellan konstnärliga uttryck, enligt programbladet, för en mix bortom det förväntade. Detta för att utveckla nya samarbeten och processer i Norrlandsoperan. Itziar Okariz är sannerligen en artist som passar in i sammanhanget. Hon utmanar gränser för vad man får göra, särskilt som kvinna. Sedan år 2000 har hon gjort cirka 20 framföranden där hon stående har kissat offentligt. Feministisk ideologi ligger bakom akten som är en protest mot manssamhället men även en utmaning mot kulturella, visuella och rumsliga normer. I Norrlandsoperan fick vi vänta länge på Itziar Okariz framförande. Många vankade oroligt fram och tillbaka för ingen visste riktigt var hon skulle framföra sin performance. Plötsligt stod hon så där, pratade litet informellt med publiken. Hon lyfte på den röda kjolen och kissade, med allvarlig min, rakt ned på golvet. <SPAN class=mr>Oväntat inslag </SPAN>Men plötsligt, mitt under föreställningen, rusade en man ur publiken fram och fångade upp kisset i en burk. Han sa: This is art, thank you, smakade på kisset och rusade därifrån. Här kom alltså en annan konstnär in och lade sig oväntat i skeendet, vilket varken Itziar Okariz, arrangörer eller publik räknat med. Underliga saker händer mumlade arrangörerna medan andra tyckte att det var intressant. En sak är dock säker ingen har fått så mycket uppmärksamhet för sitt verk i Norrlandsoperan tidigare som Itziar Okariz. Därmed har även den eviga frågan om manssamhället uppmärksammats, vilket är bra. Men vad kommer efter kisset? Ska man bajsa då för att få uppmärksamhet? Jag tycker absolut att det borde krävas mer av en artist än att kissa eller bajsa för att få uppträda i Norrlandsoperans scener.
