Kioskdeckarnas kung är död
Det är klart, Mike Hammer är en vekling om man jämför med de fornnordiska sagornas brutala våldsverkare, eller de grekiska helvetesvandringarna i de klassiska sagorna. Nu är det så att de isländska och grekiska sagorna är fin litteratur, och jag menar verkligen det, medan Mike Hammer lite föraktfullt benämns kiosklitteratur.
Spillane må ha varit en mörkerman. Han skrev i alla fall en serie stenhårda deckare som jag vet många gossar läste när de var unga. Det kunde börja med Bill & Ben och Walt Slade, sedan gick man vidare till Nick Carter och till sist kom man fram till pocketdeckarnas elitserie; Manhattan. Och väl inne i den serien var det omöjligt att missa Mickey Spillane.
Hårdkokt men vänlig
När meddelandet om Spillanes död kom åkte jag genast upp till Rolf Nilsén i Svartöstaden. Han träffade och intervjuade Spillane på bokmässan i Göteborg i mitten av 90-talet. Rolf berättade att herr Spillane var en hårdkokt men vänlig person som välvilligt signerade sina böcker och berättade om sitt författarskap.
Jag menar att Mickey Spillane är värd att läsa. Han tillhör den amerikanska hårdkokta skolan som fick sin näring ur Dashiell Hammet och Raymond Chandler. Dessa eleganter kommer inte Spillane stilistiskt i närheten av, men det kan man man inte begära. Han har definitivt läst föregångarna, det har de allihopa gjort, alla de som på något sätt skriver hårdkokt. Det går inte att komma undan inspiratörerna.
Tiger Mann
Mickey Spillane gjorde vad han kunde med sitt författarskap. Det räckte till Mike Hammer och ett par andra tuffa serier, bland annat om den stenhårde agenten Tiger Mann och ett par novellsamlingar. Mike Hammers förhållande till kvinnor och framför allt hans syn på dem, var minst sagt märklig. Hans sekreterare Velda var kanske kärleken i hans liv, men mest förblev den platonisk.
De andra kvinnorna i serien, alla överjordiskt åtråvärda och vackra, kunde han leka syndfulla lekar med, men ofta slutade det med att han dödade dem i slutscenen. De var nämligen alla skurkar!
Deckare i hyllan
Det fanns en tid när jag skämdes lite för att ha Manhattanserien och Mickey Spillane i bokhyllan. Tänk vad löjlig man kan vara!
Sedan många år står det ett par Mike Hammer-deckare i hyllan. I takt med att åren gått har jag insett att det är hur löjligt som helst att sätta näsan i vädret när det handlar om litteratur.
Konservativ
Jag har förstått att författaren var en svårt konservativ man. De må vara hur som helst med hans politiska åsikter. Jag lyfter på deckarhatten för den gode Mickey Spillane. Han gjorde ett gott livsverk.
För den som söker kommer hans böcker kommer alltid att finnas där, i pockethyllorna hos Röda Korset, Återvinningen och antikvariat. I sitt hemland är han större. Under de senaste åren har hans böcker återutgetts i fina utgåvor.
Jag vet att somliga av oss då och då kommer att läsa om de där slitna Manhattandeckarna. Det är han faktiskt värd.
Så jobbar vi med nyheter