Kärva understatements kring åldrande

Sedan debuten 1958 med diktsamlingen Utkast har Bertil Pettersson hunnit med en 40-50 böcker i skilda genrer. Han har skrivit både kärlekslyrik och prosadikter om senildemens och gjorde tillsammans med Lasse O’Månsson det absurdistiska radioprogrammet Blå Tummen, som blev kult för oss som var unga på 1950- och 1960-talen. Bertil Pettersson är sålunda en erfaren man, svår att placera i ett bestämt litterärt fack, och det är med förväntan som jag öppnar hans senaste bok Livsryckningar - på ålderns vår. Det är en liten vacker bok med korta dikter och aforismer om åldrandet, snyggt illustrerad med tuschteckningar av Jan Hemmel. Det är ju inte så kul att bli gammal, kroppen förfaller, själsliga förmögenheter förskingras och bleka dödens minut närmar sig obönhörligt. Om detta skriver Pettersson mycket sakligt: "Mellan 30 och 90 års ålder/minskar dina musklers vikt med 30 procent ... Nervfibrerna förmedlar impulser/upp till 15 procent långsammare". Men roligare är Bertil när han beskriver hur det känns att bli gammal, ofta med kärva understatements och ironiska lappkast. En upplevelse som alla seniorer känner igen är att tiden tycks rusa i väg allt snabbare: "Mina minuter är numera/bara fyrtiosju sekunder". Likaså kan pensionärer känna sig överflödiga. Pettersson ställer frågor som man kan önska sig svar på från alla er med den biologiska medvinden susande runt öronen:
"Har jag längre någon användning för mig?
Fyller jag någon funktion?
Är jag inte bara ett uppehållstillstånd?"
Och vardagliga besked som "gående hänvisas till andra sidan" och "nödutgång" kan få symbolisk betydelse för åldringar, och talesätt som "det är en dag i morgon också" blir med ens problematiska. Somliga av Petterssons reflexioner tycks mig poänglösa, men guldkornen är tillräckligt många för att jag varmt vill rekommendera boken, inte bara till pensionärer utan också till medelålders politiker och till barnbarn, som undrar över konstiga mor- och farföräldrar. Själv ska jag sätta upp följande optimistiska devis ovanför skrivbordet: "Världens undergång
ser jag numera fram emot
med viss tillförsikt."