Kärlekens katastrofala val

Intresset från kyrka, överhet och allmoge är på topp. De åtalade är romanens huvudpersoner; Margareta Johansdotter, hustru till fattigbonden Nils Nilsson och den kraftfulle och stilige Pehr Eriksson, allmänt kallad Stafträskar'n. Brottet de anklagas för är att ha tagit livet av Nils Nilsson. Anita Salomonssons öppningskapitel i nya romanen, Lika som kärlek, bygger en trygg och stadig grund för en berättelse som med allvar och enkelhet visar fram ett passionsdrama som verkligen berör på djupet. Margareta Johansdotter i Lubboträsk är en stark och redig kvinna, företagsam som få; i allt praktiskt på gården är det hon som får saker att hända. Mannen Nils vill helst åka ut på sjön och fiska, han överlåter gårdens skötsel mer och mer på den driftiga Margareta. En dag kommer främlingen, det blivande dramats epicentrum, Stafträskar'n, han som varit borta från bygden i många år och nu kommit för att ta över sin fars gård. Han har med sig egendomliga nyheter från världen där utanför och ett sug i blicken som för alltid drar med sig Margareta in i en händelseutveckling som känns förutbestämd. Ett klassiskt passionsdrama tar sin början och det är som vanligt en fröjd att läsa Anita Salomonssons vackra prosa. Hon har en ekonomisk och poetisk stil. Landskapet och människorna i de glesa fattigbyarna skildrar hon med värme och respekt. De västerbottniska dialektorden som vi känner från andra stora berättare, P O Enqvist, Torgny Lindgren och Sara Lidman, flätas in här och där i dialogerna. Det handlar om så kallat enkla människor som strävar på med sina liv, men deras känslor är minsann inte obetydliga och deras handlingar ska leva vidare i en hel bygds kollektiva minne. Berättelsen om Margareta och Stafträskar' är skriven i en rik västerbottnisk berättartradition. Här finns en koppling till alla stora berättare från länet, men i takt med att berättelsens två urkrafter, Margareta och Stafträskar'n dras allt närmare varandra kommer också katastrofen och urladdningen närmare. Romanfigurerna känns rent otäckt verkliga. De känslor av ensamhet och längtan som Anita Salomonsson trollar fram ur deras trevande och skamsna försök att förstå vad som händer i deras liv, går in i hjärtat på mig som läsare. Det är inte nödvändigtvis synd om människorna. De gör sina val och får ta ansvar för sina handlingar, även om det ibland ser ut som om själva livet väljer åt dem. Margareta väljer sin kärlek och konsekvenserna blir enorma. Ur passionen föds en älskad dotter, EvaGreta, men snart kommer avslöjandet och skandalen som förändrar allt. I romanens sista tredjedel skildras Margaretas helvetesresa ner till Långholmen, spinnhuset, där ett 20-årigt straff väntar på henne. Stark läsning, omöjligt att inte beröras av denna både starka, svaga och storartade människa. Efter 20 på Långholmen finns bara en sak, hon måste gå hem, till Lubboträsk i Burträsk socken. Vilken glädje är det inte att läsa en roman som tar sina läsare på allvar. Med en historia man kan tro på och som på något sätt kommer att bidra till att göra varje läsare lite klokare, lite mer eftertänksamma inför allt som hör livet till; sorg, kärlek, vägval, konsekvenser av det egna handlandet. Anita Salomonsson är en självständig och stark berättare, hon går i ingens ledband, hon är sin egen, på alla sätt.

Kärlekens katastrofala val

Vi är i Västerbottens inland, året är 1804 och en spektakulär rättegång ska till att starta i Burträsk.