Karin Turesson tar texterna först
Karin Turesson tycker om att vara i det lugna. Saker får ta tid. Men viktigast är att texten säger något.
TYSKLANDSVÄN. Karin Turesson tror att barndomen i Tyskland absolut påverkat henne. Hon vågar mer.
Foto: MTA Prod
Karin Turesson har en bakgrund, just där. I bakgrunden. Hon har skrivit filmmusik och kompat flera stora, svenska artister. Hon talar varmt om musiken, pratar om den som en varm filt. För Karin Turesson har det alltid handlat om just det, utan att hon för den skull skrivit så mycket musik till sin egen röst. - För mig är det väldigt ursprungligt. Jag har hållit på så länge, ända sedan jag var sex år och satt i min mammas knä när hon spelade piano, har musiken funnits där. Det var Svea, hennes svenska musiklärare i Tyskland som uppmuntrade till att fortsätta spela. Karin Turesson skriver texterna på promenader, tar till vara på sådant hon hör eller kommer på. Det kan handla om en konstig men älskvärd väninna eller ett uppbrott i ett förhållande. Det är svårt att förklara
exakt hur, men det hörs att Karin Turesson hämtar något från Tyskland. Där bodde hon och hennes familj till dess att hon var sju år. Pappan jobbade på Tetrapak och Karin fick gå på kindergarten. Tyskinspirerad
Hon tar självmant upp hur Tysklandsvistelsen påverkat henne. - Jag vågar kasta mig in i nya saker. Det känns inte konstigt att träffa nya eller annorlunda människor. Istället tycker jag att det är roligt att beträda nya marker. Någon nämnde Karin Turesson i samma mening som Bo Kaspers, kanske också lite "soft bossanova". - Jag känner mig främmande inför hela "pop-Sverige" och är nog en katt bland hermelinerna. Jag började på en annan väg än många andra svenska popartister. När jag var 19 skrev jag inte poplåtar utan istället musik till (komikern och artisten, reds anm) Anna-Lena Brundin. - Det är ganska befriande med popvärlden, där kan man bara krafsa lite på gitarren. Det behöver inte vara så seriöst till skillnad från den akademiska musiken. Det tog alltså sin tid innan Turesson valde att göra musik helt själv. - Jag hade vetat länge att jag hade något som skulle ut men jag visste inte hur. När jag började skriva kände jag att ja, det är kanske såhär som det ska ut. Karin Turesson sjunger på en distinkt skånska men utan skorrande R. - Det är medvetet. I sångundervisningen får vi lära oss att sjunga på en slags rikssvenska som egentligen inte finns. Jag kan inte sjunga på ett sätt som inte är mitt eget. Det vore som att be dig sjunga på skånska, det skulle inte kännas rätt.
Så jobbar vi med nyheter