Uppvärmningen har pågått i takt med att atmosfären fyllts med mer koldioxid i och med utsläpp av växthusgaser, främst koldioxid.
Det beror på de mängder kol och kolföreningar som olja, diesel och bensin som förbränts.
Eftersom jorden ser ut att snart ha värmts upp två grader är det bråttom att minska utsläpp och ändra livsstil och teknik så att utsläpp och uppvärmning avtar.
I höstas kom Naomi Kleins bok Det här förändrar allt ut på svenska. Den har underrubriken Kapitalismen kontra klimatet.
I den går hon igenom de faktorer som påverkar den globala uppvärmningen och vad som bör göras åt detta problem. Hon radar upp fakta och händelser rörande globala uppvärmningen och dess drivkrafter.
För det är kapitalismens logik om ständig, vinstdriven tillväxt utan hänsyn till begränsningar i form av vår planet och dess ändliga resurser som är i centrum för boken.
Klein kan förefalla vara alarmistisk, och för anhängare av marknadsekonomi alltför negativ till kapitalismen som ekonomisystem. Ändå är Kleins bok tänkvärd.
Våra samhällen är uppbyggda kring kolämnesförbränning: bilismen, transportsektorn med lastbilar, flyg- och båttrafik. I takt med att allt fler i världen anammar en västerländsk, kolförbrännande livsstil ökar utsläppen.
Mänsklighetens moderna historia är djupt inbäddad i industrikapitalismen och dess exploatering för att nå vinster. Kol, och kolinnehållande ämnen som olja och gas, har utvunnits och använts som energi i det moderna samhället.
Att släppa ut avgaser från dessa har länge varit kostnadsfritt eller förenat med små kostnader. Problemet är att det fyllt på jordklotets atmosfär med främst koldioxid.
En rad optimistiska tekniklösningar finns på området för att minska koldioxidutsläpp och mängden koldioxid i atmosfären. Sådant har gjorts på många områden. Från bränslesnålare, avgasrenare fordon till bättre teknik för solenergi, vindkraft, vågkraft och mycket annat. Men det hjälper inte.
Effekterna av bränslesnålare fordon, flygplan med mera förtas nämligen av fler fordon och fler resor. Befintlig teknik och system för energi är även billigare än ny som är energi- och utsläppssnålare.
Teknik för klimatmanipulation, som att suga bort koldioxid ur luften eller tillföra partiklar i hav, på land och i atmosfär, för att motverka solinstrålning och uppvärmning, har nackdelar samt är riskabelt. De kan rubba klimatet så att utsatta områden, ofta i fattiga länder runt ekvatorn, blir varmare eller får stormar oftare.
Några hållbara tekniska lösningar av större slag finns inte. Och kärnkraft, utöver dess strålningsrisker, tar pengar från annan mer hållbar teknik.
En kraftmätning råder mellan aktörer, ofta rika och inflytelserika, som vill fortsätta att släppa ut koldioxid och undvika att regleras och beskattas och miljövänliga aktörer som vill ta krafttag för att minska utsläppen. Tyvärr är de krafter som vill fortsätta utsläppen och undvika regleringar och beskattning av sin farliga verksamhet starka. Hittills.
Handelslagstiftning som tillkommit på senare år, har dessutom gjort det svårare att med statlig styrning minska koldioxidutsläppen, exempelvis mer vindkraft och solenergi.
Länder som kommit långt med att ha förnyelsebar energi, som Danmark, genomförde ofta det innan handelslagstiftning som sätter marknadsaktörers frihet högst genomfördes.
Starka aktörer, ekonomiskt och maktmässigt, i form av olje- och kolindustriella komplexet, har gjort mycket för att motarbeta lösningar som går dem emot.
För verkansfull förändring måste alla ändra sina beteenden. Klein hoppas på människors engagemang lokalt, för bevarande av sin bygd och natur, mot exploatörer av mark, luft och vatten. Tecken finns på att det finns framgångar att nå med det arbetssättet.
Även om Klein har ett globalt perspektiv står Nordamerika ofta i centrum, bland annat med exempel av olika slag, i hennes bok.
Klimattoppmötet hålls mellan aktörer på toppnivå. De måste utsättas för tryck nedifrån för att omställning mot ett så kol- och oljefritt samhälle som möjligt inleds, snarast.
Bort med kol och olja är det centrala budskapet i Kleins bok. Att åstadkomma det framstår som nästintill oöverstigligt, men måste uppenbarligen göras.
Naomi Klein är modig som konfronterar världen med denna bistra sanning där alternativet är ännu bistrare, att vår planet upphettas med enorma negativa konsekvenser som följd.