Det mörka bultandet, skavande ljud som sticker urbana kilar i drömmarna, ödesmättade bilder som flimrar förbi, berättelser om livet framför och åren som gått. Rösten, den hemtama rösten, mjuk och ömsint men på samma gång raspig som efter en evig ökenvandring.
När övriga omständigheter i tillvaron samspelar är Beväpna dig med vingar albumet som vänder ut och in på din hud.
Jag lyssnar i bilen, ensam under mörk himmel längs skogskantad väg, snökristaller blixtrar till under varje passerad lykta. Sinnestämningen är symbiotisk med den tungt trampande pulsen. I Dansbandssångaren sjunger han "jag kommer hem nu mamma" bara för mig. Han skjuter texten rätt in i hjärtat. Gång efter annan vill jag smekas av detta album.
Vid andra lyssningen lider jag av motsatt sinnesstämning: hemma, trött, stickande ljus, distraktioner. Uppenbarelserna i bilen känns avlägsna. Hungern som river och rister, smular hjärtan och pumpar blod, övergår i pekoral. Men vad f-n. Nu får han väl ge sig. Jag minns hur jag och de andra flickorna liksom piedestaldyrkade honom. Plötsligt mår jag tjyvens och drabbas av störtsug efter kvinnliga poeter.
Tredje, fjärde och femte lyssningen. Se, nu är han där igen. Tippar mitt universum över ända med Smaken av dig. Så. Himla. Vackert. Jämfört med den känns titelspåret Beväpna dig med vingar rätt ointressant, visserligen bra, men nog har vi hört det förut.
Hur som helst. Beväpna dig med vingar är vassare än både Kärlek är för dom och Skebokvarnsv. 209. De två sistnämnda albumen lyssnar jag mest på av nostalgiskäl. Det förstnämnda lyssnar jag på för att det är så njutbart att vistas i texterna, i den snygga ljudbilden. Och för rösten, känsligare än någonsin.