Kan sönderälskas av nyfikna

Till Anna Bengtssons nya bok Hela huset kan man återvända många gånger. Den är nämligen fullkomligt sprickfärdig av små stickspår och biberättelser. Ända fram till sista sidan faktiskt.
Men det första, även om början är lite smygande, man lägger märke till är förstås husreparationen; Det är tidig sommarmorgon och bara Törnström högst upp i huset är vaken när tidningsbudet Krysta Jezierka kommer med sin vagn.
Sedan drar dagen sakta men säkert i gång i lägenhet efter lägenhet och klockan halv åtta kommer målarna.
Och Bengtsson, som tagit hela produktionen i sin hand - skrivit texten, gjort akvarellerna och dessutom formgivit boken, går nu noggrant till väga när hon beskriver fönstermålning såväl som rörbyten.

Lika jämlikt försöker hon berätta om människorna i huset men ändå blir Kevin Kreutz, granne med Törnström, något av en huvudperson. Han är fyra år, livlig och vill gärna hjälpa till med reparationerna.
Givetvis kommer då lite målarfärg på fel ställe och fyraåringen drar igång maskiner bara för vuxna.
Fransson på nedre botten är däremot den som skapar mysteriet i berättelsen. När målarna ringer på dörren öppnar han inte utan smyger bara bakom gardinerna. Hur ska nu allt hinna bli klart till semestern?

Som redan framgått är Hela huset förstås ännu en av dessa vardagsberättelser som svenska bilderböcker är fulla av. Och ibland blir jag trött på dem - vill ha sagor, magi och de riktigt stora berättelserna istället. Men Anna Bengtsson flirtar nu varken med mig eller den breda publiken. Hon fullföljer sin idé, det är faktiskt inte ens självklart om Hela huset är en bilderbok för barn utan nog snarare en allåldersbok. Och med sina exakta iakttagelser av husvård har den mindre chans att bli allmängods.
I stället har den stora möjligheter att sönderälskas av nyfikna. Och det är nu som alla detaljer den återvändande kan upptäcka efterhand är så fina. För varje genomläsning blir pusslet om lägenhetsinnehavarna allt helare; illustrationerna är många, de flesta är utklipp ur olika händelser runt om i huset, men ger bara lite information i taget. Tekniken skapar samtidigt en passande, lite stressad rörlighet åt berättelsen. I sina senaste böcker har illustratören också börjat arbeta med klarare färger, och intrycket domineras av klart sommargult.
Sedan är det förstås kul med blinkningen åt kollegan Gunna Grähs; när det blir semestertider avlöses tidningsbudet Jezierka nämligen av vikarien Tutu. Han i sin tur har en helt egen bok i Grähs nya serie En hejhej bok.