Vad är detta för ett slags bok? Det blir en återkommande fråga under läsningen. Och vad är det för slags människor?Inledningen tecknar en parodisk socialdemokratisk bakgrund: "Mamma samlade Konsumkvitton i en burk ovanför spisen, pappa tankade på OK och läste Aftonblade..." Så går det på med larviga arbetarklassmarkörer som torsk med äggsås, pölsa och dillkött. Den svartvita teven är förstås en Luma, köpt på Domus. Men med OS i München 1972 kommer färgteven - åter en Luma, antar man - och "då kunde man se att Olof Palme hade väldigt klara, blå ögon".Vad är det jag läser? En metafor; Klara, blå ögon. Luma? Men det är inte Staffan Göthe som har skrivit, det är ingen kärleksfull satir. Det är Pär Nuder som inte förstår vad som har hänt.Nuder må ha varit den smartaste killen i rummet, men det är något som är galet. När han äntligen får tala under eget namn - och minsann i egen sak - förstår man att han är inte bara mannen bakom Perssons valspråk "Stolt men inte nöjd" Han är mannen bakom allt. Han var den ende som, tidigare än alla andra, nästan innan det hände, förstod vad som hänt den där ödesdigra julmorgonen på stränderna i Thailand. Olyckligtvis var tsunamin inte finansdepartementets ansvarsområde och han gjorde därför inget annat än ringde och väckte Persson, som tyvärr inte var intresserad. Synd.Allt han gjort var rätt. Och det är mitt fel att jag inte förstod hur kul och framför allt välment det där med 40-talisternas"köttberg" var.Finanskrisen förutsåg han redan i augusti 2007, när han på sin semester läste en liten notis i Miami Herald om fallande sommarstugepriser i Miamis utkanter, men ändå fick han inte vara kvar som ekonomisk talesman i partiet. Kan någon förstå varför?Det är i själva verket bokens tema. Jag läser den som en klassisk - om än torftigt skriven - tragedi. När berättelsens hjälte lämnade sin röstsedel i senaste valet stod hans namn överst på listan, ovanför Monas. Nu är han borta. Trots att han gillade Bruce Springsteen lika mycket som Mona sitter han på gubbhyllan vid fotbollsljuset Bosse Ringholms sida; vad var det egentligen som hände? Vart tog kärleken vägen? Varför är jag inte älskad trots att jag gjorde allting rätt?Ibland blir det nästan smärtsam läsning. Och hans egen analys i slutraderna känns inte riktigt heltäckande: "Vass tunga, spetsig näsa och bister uppsyn har inte alla gånger varit så vägvinnande."Mitt i boken finns 16 sidor färgbilder av författaren och hans vänner. Personregistret upptar 7 sidor. Persson får mest hänvisningar, men där finns också Mona, Julia Roberts och Pontius Pilatus.
Pär NuderStolt men inte nöjd - en kärleksförklaring till politikenNorstedts