Kämpar för välfärd och solidaritet

Forskaren Brian Palmer besöker Vuollerim och Jokkmokk för att berätta om mod och rädsla, som båda kan smitta.

Kultur och Nöje2006-10-21 06:00
Att mod kan smitta, liksom rädsla - det vet Brian Palmer, socialantropolog och forskare, just nu i Uppsala, tidigare på Harvard.
Där lyssnade han 1984 som ung student på en föreläsning om det svenska välfärdssystemet av Olof Palme som gästade universitetet. Det skulle visa sig bli ett viktigt möte.
- Olof Palme hade ett passionerat förhållande till solidariteten. Världsläget var spänt, det pågick förhandlingar mellan USA och Sovjet om kärnvapennedrustningar. För mig framstod Olof Palme som en röst av klarhet mitt under all galenskap och jag blev hänförd av Sveriges sociala modell. Vad är det för land som väljer en sådan statsminister, medan vi valt Reagan, minns jag att jag tänkte.
Nyfikenheten var väckt och Brian Palmer fick praktikplats på Stockholms internationella fredsinstitut, lärde sig svenska och skrev så småningom en doktorsavhandling i socialantropologi på Harvard om det svenska solidaritetsidealet.

Bor numera i Sverige
Efter att ha undervisat några år på Harvard, där han utsågs till bästa lärare 2002, bor han numer i Sverige. Det världsberömda amerikanska universitetet är utbytt mot teologiska institutionen i Uppsala där hans kurser bär titlar som Personligt ansvar och det globala nödläget - att leva inför andras lidande och handlar om civilkurage och ställningstagande, eller Gör din röst hörd - om medborgerligt deltagande i det offentliga samtalet. En större publik kunde lyssna på hans uppmärksammade sommarprogram i radion som sändes under den amerikanska nationaldagen 2004.
I våras gav han tillsammans med forskarkollegan Per-Anders Forstorp, kommunikationsforskare på KTH i Stockholm, ut boken George W. Reinfeldt - Konsten att göra en politisk extreme makeover på det nystartade Karneval förlag.

Mildrat språk - samma ideal
Boken är en idéanalytisk närstudie av Reinfeldt och baserar sig på en genomgång av boken Det sovande folket (Fredrik Reinfeldt 1993) och talet Välkommen till de nya moderaterna, som inledde moderaternas partistämma 2005.
- Fredrik Reinfeldts språk har mildrats genom åren, men hans politiska ideal är i stort sett desamma, säger Brian Palmer.
I sin bok skriver Reinfeldt bland annat "Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras", "Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd" och beskriver välfärdsstatens effekter som "fullt jämförbara med pest, smittkoppor och aids" och hjälpbehövande människor som "döva kravmaskiner".
- Det hårda nyliberala budskapet har tonats ner som ungdomssynder. Men i själva verket var Fredrik Reinfeldt 28 år när han skrev och hade suttit i riksdagen i två år. Det var alltså ingen oerfaren yngling som höll i pennan, det var en relativt erfaren politiker, säger Brian Palmer.

Påminner om Bush
Slutsatsen Brian Palmer och Per-Anders Forstorp drar är att Fredrik Reinfeldt gjort en politisk extreme makeover som på många sätt påminner om George W. Bushs som inför det amerikanska valet 2000 trots dystra opinionssiffror lyckades med lanseringen av sig själv som "compassionate conservative", medkännande konservativ, en helt vanlig kille som tog arbetarnas parti mot eliten och därmed drog till sig 23 procent fler röster från vita arbetare än demokraternas John Kerry. Som forskare var de intresserade av att närmare studera hur ansiktslyftningen gått till.
Svaret finner de bland annat i den svenska mediesituationen, med en dominans av borgerliga tankesmedjor, med en reklamindustri där enligt tidningen Resumé 75 procent röstar borgerligt och där 80 procent av dagspressen är borgerlig, något som enligt forskning också får konsekvenser för det som skrivs - även artiklar är i tilltagande utsträckning vinklad till de borgerligas favör.

Språkförskjutning
- Dessutom har vi fått en gradvis förskjutning av språket. I stället för solidaritet talar vi om välgörenhet och det finns uppenbara tendenser till att vi i det närmaste betraktar hemlöshet och fattigdom som ett naturligt tillstånd i ett samhälle. Den som har mindre resurser skuldbeläggs - arbetslöshet och sjukdom utmålas som ett eget val och på motionscyklarna på våra gym sitter äldre män och talar om aktiv pengaspekulation på ett sätt som var otänkbart för 15 - 20 år sedan. Vi talar om att "investera" i barns utbildning för att göra dem mer attraktiva på arbetsmarknaden - hela vårt sätt att tänka har förändrats.
Det relativa utifrånperspektivet är intressant för debatten. Med sina amerikanska rötter tar Brian Palmer aktiv ställning för den svenska välfärdsmodellen. Han har ett annat samhälle att jämföra med. I Dagens Nyheter skrev den brittiska journalisten och Sverigekännaren Polly Toynbee i september en uppmanande artikel där rubriken löd "Vad gnäller ni för?" och innehöll en jämförelse mellan Sverige och omvärlden gällande bland annat arbetslöshetssiffror, barnafödande, tillväxtfaktorer och utbildning som visade att landet, trots den ganska utbredda uppfattningen om motsatsen, låg väldigt bra till i världen. Polly Toynbee slog genom sin jämförelse fast att det inte finns någon ohejdbar global kraft som tvingar den svenska välfärdsstaten att förändras och undrade varför svenskarna inte tror på sin egen modell.
- Sverige målas allt oftare upp som ett land på gränsen till kollaps, medan ekonomerna i World Economic Forum, som på intet sätt hyser någon särskild kärlek till Sverige, placerar landet på tredje plats när det gäller konkurrenskraft.
Under de senaste veckorna har Brian Palmer fått stöd för sin tes om att det handlar om en verkligt extrem form av politisk makeover när det gäller de "nya" moderaterna.
- Reinfeldts politik är väldigt överklassorienterad, något han visat både i valet av ministrar och genom budgetdetaljerna. På ett sätt går vi mot en spännande tid när det gäller debatter och det offentliga samtalet och det ska bli intressant att se om det socialdemokratiska partiet går mot en inriktning av mer nyliberalt tänkande eller om de blir mer progressiva - båda möjligheterna finns.

Smittsam girighet
Men på ett djupare plan är Brian Palmer oroad över ett samhälle som överger ideal som solidaritet människor emellan till fördel för andra, som girighet och själviskhet. Smittsamt på samma sätt som mod och rädsla.
- Särskilt oroad är jag för barnen som tidigt ska uppmuntras till själviskhet i en skola som premierar goda betyg och inget annat.
Som forskare anser han sig ha ett särskilt ansvar för det samhälle han lever i och han tycker att världen skulle kunna bli bättre om fler akademiker med relevanta kunskaper i olika frågor gav sig in i samhällsdebatten.
- Särskilt naturvetarna. De skulle kunna tillföra viktig kunskap inte minst när det gäller klimat- och miljöförändringar, peka på viktiga resultat, ifrågasätta varför moderaterna är motståndare till EU:s avtal om spridande av farliga kemikalier och sätta det i relation till ett folkhälsoperspektiv.
Nästa fredag reser Brian Palmer till Vuollerim och Jokkmokk för att hålla föreläsningar om civilkurage och demokrati för allmänheten och i skolor. Från Harvard är han känd för sina kurser som samlade hundratals studenter. I Vuollerim säger han sig ge en kortversion av samma föreläsningar.
- Jag kommer att prata en del om engagemang och ansvar och sedan hoppas jag att vi kan samtala vidare med varandra. Frågor om civilkurage och demokrati engagerar människor, det upptäcker jag hela tiden.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!