Julshow som inte värmer

Det finns inte hur många julshower som helst att välja på i Norrbotten. Därför kan The Refreshments dito rekommenderas. Men det betyder inte att det var översvallande bra. The Refreshments börjar kunna det här nu. De börjar segna alltså. Joakim Arnells röst är ganska hög, därför är det skönt när pianisten J.B, Johan Blohm, tar ned sången några steg. Micke Finell på sax är som alltid säker. Samtliga medlemmar kan sina instrument, men som bekant räcker inte alltid det.
I’m the real santa sjunger Joakim Arnell. Nope, inte i min bok.Egenskrivna One more christmas har dansbandkomp från trummorna. En till jul, ja just det, låter Refreshments meddela, med en suck.Så kommer då den oefterhärmlige Sven Zetterberg in på scenen. - Hej där, nu ska vi köra en liten blues om en tomte som inte är så schysst, säger han och drar av ett gitarrsolo som jag kunnat önska mig i julklapp.Sven Zetterberg tänder ljusen i den slocknade julgran som är The Refreshments. Tall, Dangerous and drunk är grym, i ordets bästa bemärkelse. Sven Zetterberg är en av Sveriges främsta bluesmän, utan honom hade kvällens julshow halkat ned till bara två hästar i betyg. Trots sin status har han inte förlorat sin ödmjukhet, varje låt presenteras som "liten". Hollerin’ up a storm från nya skivan har inledningen jag gillar bäst, lokomotiv-munspelet han gjort sig känd för.Efter hans entré och utgång fastnar Refreshments Cadillac rock på tomgång. De harvar igenom Miss you Miss Belinda, nya Jukebox och några andra annars fina pärlor. Louise Hoffsten är cool men hennes munspel hörs knappt i första numret. Sången försvinner, hon kan komma lågt och snyggt, det hörs i låten Blues. De lugnare låtarna är till Louises största fördel. Däremot är att slänga in traditionella Låt mig få tända ett ljus ingen hit i det här sammanhanget. Spara den sortens klassiker till andra julshower i stället.