En och annan specifik julfilm tillverkas, liksom pliktskyldigt, fortfarande. En av de mera framgångsrika var ju Love Actually från häromåret, och lite i samma stil som den befinner sig också Julspelet, som på ett förhållandevis fryntligt och fermt frenetiskt vis sysselsätter sig med iscensättandet av ett traditionellt julspel, utspelande sig i en kommunal skola i engelska Coventry.
Kring detta spel, som också alltid konkurrerar på ojämlika villkor med det spel som en näraliggande pretto privatskola sätter upp och som ständigt höjs till skyarna av den lokale och djupt snobbige tidningskritikern, samlas givetvis en hel del minnesvärda excentriker.
Den kanske allra främste av dem är den allt mindre tålmodige lärare (spelad med lindrigt återhållen desperation av Martin Freeman, från bland annat The Office), som dessutom dras med frustrerande minnen från en inhiberad skådespelarkarriär, har sin bästa ex-kompis som lärare på privatskolan och sin före detta tjej ivägflaxad till Hollywood.
Uppbäddat för kniviga komplikationer. Av allehanda slag och sorter.
Inte minst roligt är det att uppleva de sällsamma karaktärer som många av de väldigt engagerade små barnen visar upp här, i samspel med de tillräckligt flexibla vuxna aktörerna.
Och detta är alltså både skoj och lagom julmässigt hjärteknipande också. Och kan absolut inte betittas någon annan gång under året än JUST EXAKT PRECIS NU.
Detsamma gäller även för den danska filmen Julbordet, som kan beskrivas som en lätt distanserad släkting till den svenska Tomten är far till alla barnen, samt även till Janne Halldoffs spritdoftande 70-talsepos Firmafesten, men som tillåter sig en ännu mera anarkistisk för att inte säga frikostigt hysterisk inställning till, ja - allting.
Här äger en grundlig julfest (på danska: julefrokost, vilket brukar betyda att man börjar supa redan på morgonen och sedan fortsätter med detta till framåt kvällen eller majoriteten av deltagarna har slocknat) på den lilla bilfirman Holgers Auto, där det främsta anställningskravet tycks vara innehav av en tillräckligt generös originalitet.
Främst bland alla knäppskallarna urskiljer sig den vildögde mekanikern Buller (spelad av Kim Bodnia, ett slags dansk motsvarighet till Mikael Persbrandt och främst bekant som superstirrig knarkare i Pusher-filmerna) som lindrigast kan beskrivas som - direkt svårglömd.
Kontinuerliga konflikter med en flottare bilfirma ingår, liksom den sortens humor där all form av subtilitet är totalt bannlyst men som likafullt kan fungera som något oerhört effektivt. När det vill sig. Och det gör det ju, väldigt ofta, här.
Så ... än har ni chansen att säkerställa de garanterade julflabben. Genom att helt enkelt ge er ut i kommersdjungeln och se till att fixa de här två filmerna.
Påpekas endast på detta viset. FIN JUL tillönskas från: