Jubileumsblues med kvalitet

Tio år med Svartöns Blues och så länge har nog ingen jämförbar förening någonsin existerat i Norrbotten så självklart är det motiverat med en jubileumsplatta, att tugga och plugga in sig på lagom till festfirandet på Kulturens hus lördagen den 6 november. Till och med en dubbel cd; en fylld med utsocknes artister (13 stycken) och så den andra med lokala artister (tolv stycken). Och jag ska väl inte direkt påstå att jag har bevakat varje enskilt arrangemang som Svartöns Blues har erbjudit. Bara cirka ungefärligen 90 procent av dem, räknat mellan tummen och pekfingret. Det finns inga uppgifter om vilka kriterier som spelat in för urvalet av artister här, men det som bjuds är en jämn kavalkad av kvalitetsmusik med punktvis nedsatta extra apostrofer. Avsaknaden av utländska artister beror väl gissningsvis på sedvanligt tröttsamt trassel med rättigheter, annars hade det ju onekligen varit kul med något busigt för minnet från säg
Gary Primich eller Omar and The Howlers. Nu rivstartar första plattan med Gumbos cayennestarka Beat Of My Heart och rör sig sedan elegant mellan olika representativa stilar innan Wolfman Jack sätter ner de feta finalackorden, likt en sentida Stora Stygga Vargen, med Blowin’ Down Your Shack. Inga svårare nedköp kan inrapporteras och det gäller även för den andra plattan, med lokala artister. ? kan i och för sig tecknas invid Movits och Fel dag på gården, som visserligen svänger som om Satan själv hade en blåslampa i häckarna på dem men är nu detta verkligen blues? Nja, jag är långt ifrån någon dogmatisk taliban på området, men undrar lite lagom ändå. Och Richard Magnusson & Rag Wagon är ju barsk country, med Outlaw Country Band liksom Swinging Doors är det med Bus 28, om än mera melodiös sådan. Men till sist är ju sådant där ändå rena rama lekfulla petitesserna. Det handlar ju, till absoluta majoriteten, om Bara Bra Musik. Och om mestadels Blues. Blue Flames gör en mycket uttrycksfull version av Ain't Nobody's Business, Black Island Stompers (före detta Dixieland Stompers) hottar till det i Tin Roof Blues och så är det ju hur kul som helst att lyssna till Liv Landelius i Too Cool For Coffee (Look At Me), de eftertryckligt begåvade Martina Lundberg (Nothing To You) och Linnea Bäcklund (All I Am) samt de helt underbara tjejerna i Vikta Fåglar (Walk Away). Därmed laddar vi så där lagom mycket för det annalkande 25-årsjubileet. Vi får ju se hur många av oss som fortfarande hänger med och är med om det. In the year 2025.

Jubileumsblues med kvalitet

Det som bjuds på Svartöns Blues jubileumsplatta är en jämn kavalkad av kvalitetsmusik med punktvis nedsatta extra apostrofer skriver Kurirens Rolf Nilsén, och ger skivan fyra Kurirhästar.