På parkeringen utanför Kulturens hus i Luleå står en svart orkesterbuss. En buss av det mindre formatet, lämplig för fem passagerare och en tramporgel, en ståbas, några fioler och ett dragspel. Vore det inte för de gula bokstäverna "JPN" som konstfullt klistrats på i fallande form skulle man inte ens märka att det var en orkesterbuss. I själva verket är det J P Nyströms fjärde i ordningen, inköpt 1988. Bussarna har tagit orkestern 16 varv runt jorden. Det är väl sånt de har suttit och räknat ut under sina många och långa resor tillsammans, gruppen som spelat tillsammans i 30 år, något de firar med sin folkmusikfestival på Kulturens hus i dagarna tre. Konceptet är detsamma som under de tidigare fem festivalerna - J P Nyströms bjuder in musikkompisar som både spelar tillsammans med värdarna och står på egna ben. Ändå är mycket annorlunda i år. Inte bara det att festivalen äger rum på Kulturens hus, det är också J P Nyströms allra sista, något de markerar genom att kalla kalaset Sista valsen med en blinkning åt The Band. <SPAN class=mr>Drabbades av vattenskada </SPAN>Första festivalen arrangerades 1998. Tanken var att hålla det hela mycket enkelt. J P Nyströms-medlemmarna hade tagit året ledigt från sina ordinarie jobb för att ägna all tid åt musiken. Där på höstkanten hade de inga spelningar och kom på att de kunde hyra Lillan och göra en liten festival. Men Lillan drabbades av vattenskada och J P Nyströms fick flytta in på Ebeneser. - Vi gillade inte det, tyckte att det var för dyrt och för stort, säger Svante Lindqvist. Utan att darra särskilt mycket på manschetterna har herrarna i bandet nu flyttat in på Kulturens hus stora scen. Trots att de sköter hela festivalarbetet, som bland annat inneburit över 100 gästartister, på egen hand. För nästan exakt 30 år sedan möttes de för att bilda sin folkmusikgrupp. - Egentligen var det en slump att det blev just vi, konstaterade Markus och jag i natt, säger Svante Lindqvist. Markus heter Falck i efternamn och var när Svante Lindqvist för första gången spelade folkmusik i offentliga sammanhang hemma i Malmberget och Gällivare "pytteliten". <SPAN class=mr>Färdig efter 15 år </SPAN>1977 hade han hunnit bli 15 år och ansågs färdig för att ingå i J P Nyströms tillsammans med Olle Falck, Göran Eriksson och Mats Olausson. Svante Lindqvist var äldst med sina snart 20. Redan i juni samma år hade han blivit Riksspelman och under sommaren efter att han muckat från lumpen hade han rest runt och spelat in spelmän i Norrbotten. - Vi var ju lite yngre än de andra grupperna i den här stora folkmusikvågen, så vi visste hur vi inte ville ha det. På den tiden var det lite si och så med vilka som egentligen ingick i en folkmusikgrupp, ibland hade Skäggmanslaget 15 musiker på scenen. För oss var det viktigt att det skulle vara vi som var J P Nyströms. Förebilden för de nya folkmusikgrupperna var naturligtvis pop- och rockbanden, inom folkmusiken fanns ingen liknande tradition. I mitten av 1980-talet kom Anders Aasa med och senare slutade Olle Falck. Sedan många år tillbaka finns också Ulf B Jonsson med i sällskapet, även om han fortfarande kallas för "den ständige gästartisten". - Vi hade träffat på Anders Aasa och imponerats av hans bredd. När vi skulle samarbeta med Cullbergbaletten frågade vi om han ville vara med, vi kände att han kunde tillföra mycket. Ulf B Jonsson har också betytt mycket för oss, både idémässigt och musikaliskt. Han är en helt unikt fantastisk dragspelare. <SPAN class=mr>En spelning per månad i snitt </SPAN>För festivalen spelas nu sista valsen, men J P Nyströms har många kvar. - Under sommaren har vi varit ute en hel del och i snitt gör vi nog en spelning per månad, säger Svante Lindqvist. Så här timmarna innan festivalens första kväll, där pianisten Stefan Nilsson redan intagit sin plats för repetitioner tillsammans med de andra i bandet, sitter Svante Lindqvist beredd för att åka och möta Tommy Körberg på flyget. Förutom värdefull hjälp på plats av Kulturens hus personal gör de allt själva. Det positiva är att de har full kontroll på sin festival. - Men samtidigt tar ett evenemang av det här slaget enormt mycket tid i anspråk, tid vi inte har eftersom vi ju har andra yrken. Förhoppningen är att någon annan ska överta stafettpinnen, men ännu har inget nappat på erbjudandet. De 30 åren beskriver Svante Lindqvist som en "joy-ride" och bandet som "en hemlig pojkklubb". - Vi brukar säga att vi aldrig är allvarliga, men alltid seriösa. Det är ju på liv och död, musiken är viktig för oss. J P Nyströms har talat om sig själva som "udda figurer" i folkmusiksvängen, som några som inte riktigt passar in på folkmusikscenen. - Ibland undrar jag om det finns något band som spelat på så vitt skilda platser och scener som vi gjort - alltifrån Grodberget, till slottet och Théâtre de la Ville i Paris. Och så Stövarklubben på det. Samarbetet med Cullbergbaletten och Mats Ek tog dem till några av de där udda platserna och tillhör tillsammans med en sju veckor lång USA-turné och samarbetet med Norrbottens Kammarorkester några av höjdpunkterna under karriären. <SPAN class=mr>Ångrar vissa saker </SPAN>Självklart finns det också saker att ångra. - En gång tackade vi nej till att spela i Verona till ett italienskt balettkompani och en gång valde vi av ekonomiska skäl att spela på en pub på USA:s västkust i stället för på Disneyworld. Men kanske ångrar jag också att jag inte vågade tro mer på det här än jag gjorde när jag var yngre, säger Svante Lindqvist. Några planer på att lägga ner stråkarna efter 30 gemensamma år finns inte, även om Markus Falck är på väg till USA för ett år. - Vi får se hur det blir, men helst skulle vi ju vilja köpa en ny orkesterbuss och börja om igen. Kanske skulle vi till och med kunna tänka oss att börja repetera.
