Journalistik till salu
Kulturredaktör Marianne Söderberg skriver om journalistik som går över alla tidigare gränser.
Döm därför av min förvåning när åtminstone två av länets tidningar i fredags innehöll en bilaga som visserligen mycket tydligt talar om att det är en annonsbilaga för Kulturens hus i Luleå, men där man som läsare ändå blir mycket tveksam: Är detta redaktionellt material, det vill säga fri journalistik, eller är det i själva verket en rad annonser förklädda till journalistik?
Anledningen till min tvekan hänger ihop med att det är samma journalister som till vardags skriver redaktionella texter, det vill säga fri journalistik, i samma tidningar som annonsbilagan distribueras i som plötsligt gått över till att skriva beställda textannonser.
Samma journalister som dagligen har till uppgift att bära fram berättelser till en läsekrets, som skriver obunden journalistik, granskar makthavare och allt det där som journalister ägnar sig åt. Nu uppträder de plötsligt som copywriters, informatörer, som skriver på beställning av en annonsör.
Hur ska jag som läsare kunna förstå skillnaden? Och hur i hela friden ska journalister själva klara av balansgången sett över tiden?
Tyvärr är utvecklingen logisk i tider när tidningsföretag och mediaföretag bara tycks ha en enda målsättning, nämligen att gå med vinst.
Det är klart att man kan tjäna pengar på att skriva på beställning mot betalning, men nu är det ju inte det som journalistik handlar om. Sådant kallas reklam och det är ingen arbetsuppgift för en journalist, har åtminstone aldrig varit hittills.
Annonsörer med pengar slickar sig säkert om munnen. Varför vända sig till anonyma copywriters när man kan gå till välkända lokaltidningsjournalister och beställa positiva och okritiska texter om sitt företag eller sin verksamhet.
Reklam går ju ut på att få konsumenterna att tro att det är sant det som annonsen påstår, medan journalistik - hur ifrågasatt den än är - har som utgångspunkt att inte bara vara relevant utan också sann.
Nu är journalistiken till salu genom ett tidningsföretags trixande med att skapa sidogrenar i form av nyhetsbyråer som tydligen, fråga mig inte hur, kan kringgå journalistikens etiska regler och skriva direkt på beställning.
I marknadens heliga namn tycks allt vara tillåtet. Tystnaden är total, ingen protesterar - inte journalisterna, inte fackföreningarna, inte medborgarna och absolut inte tidningsägarna.
I tystnaden blottnar demokratin upp inifrån. Det är dags att bli högljudd!
Så jobbar vi med nyheter