Journalist som vill samtalet

Göran Rosenberg Kontext, Luleå Han har verkat i många medier sedan 1970-talet, sedan 1990-talet har hans böcker väckt uppmärksamhet och många vill lyssna till honom. Bara på läktaren finns platser kvar. Samtalet med Kerstin Wixe ska komma att handla om så vitt skilda saker som demokratins möjligheter i Sverige, den goda journalistiken och var dess arena ska finnas, världspolitik och en slät sten vid en strandkant, filosofi. Men Kerstin Wixe inleder med att vilja ha en kommentar om dagens besked från Laila Freivalds som begärt avsked från sitt uppdrag.  ? Yttrandefriheten är inte bara en fråga om lagar och regler, utan också överenskommelser. Vi vet ungefär var gränserna går. Men det har blivit ett problem då vi inte förstår varför, att avsändarna kanske vill skada oss.  ? Och mest rådvill stod Laila Freivalds. UD:s agerande, som fick ett webbhotell att stänga Sverigedemokraternas hemsida där de provocerande teckningarna av profeten Muhammed från Jyllands-Posten publicerats, blev ?Strået som knäckte kamelens rygg?. Uttrycket är Göran Rosenbergs. Under kvällen återkommer han till vikten av kommunikation mellan människor och mellan olika grupper. Men också att det är viktigt att vara överens, och kontinuerligt stämma av vad, hur och varför vi säger olika saker. Det är i denna kommunikation vår värdeskala faktiskt skapas och det ganska tidigt i livet. Även för hela samhället är det viktigt att upprätthålla eller hitta nya arenor för samtal.  ? I det mångfaldssamhälle som Sverige blivit måste vi formulera ett gemensamt Vi, ett demos. Här uppstår en utmaning att skapa ett Vi av människor som är mer olika än tidigare. Det krävs ständiga diskussioner. Dem har vi knappast påbörjat. Han är dessutom osäker på var de offentliga arenorna finns. För den noggranna journalistiken där de som kan något och vill berätta verkar utrymmet krympa. Tidningarna har han inte mycket hopp om. Motsatsen till att diskutera är, säger Rosenberg, att vända varandra ryggen, inte tala med eller respektera varandra. Något som det finns tendenser till och då inte bara mellan olika etniska grupper utan även klasser. Bostadssegregationen är bara ett men påtagligt exempel.  ? I Stockholm syns det tydligt. I det Södertälje som Rosenberg under femtiotalet växte upp i bodde i stället alla, även om klassamhället också då var tydligt, i närheten av varandra: arbetare, tjänstemän och direktörer. Den här kvällen på Kontext tar oss även ut i världen. Innan boksigneringen tar vid ska han hinna tala om USA och tiden efter 11:e september, konflikten mellan Israel och Palestina, det senare en stat som Rosenberg menar inte finns utan är ett landområde under ockupation, fundamentalism och terrorism. I den bok Utan facit, i handeln om någon vecka, har han samlat kolumner och kommentarer sedan tio år tillbaka. Tiden före och efter 11:e september är där ett inslag. Denna form av journalistik, ?Den är svår?, eller överhuvud taget vittnesmål, dagböcker, anteckningar om det som pågår medan det pågår är en intressant genre, säger Göran Rosenberg. De är skrivna ?under tiden?, vilket också är undertiteln för den nya boken. I sådana texter blir människorna levande. Men det är viktigt att inte döma. Det ska man inte, säger Rosenberg.  ? De visste inte vad som skulle komma. Och, påminner han oss, framtidens människor kan komma att döma oss.

Journalist som vill samtalet

I det som ska vara en hockeytokig småstad (Luleå) en slutspelskväll möter samtidigt författaren, journalisten och människan Göran Rosenberg en närmast fulltalig publik i Ebeneser.