Jordnära och poetiskt illavarslande

I Danmark är hon erkänd och uppburen som poet och novellist, i Sverige i stort sett okänd. Här är det inte så gångbart varken med dansk litteratur eller noveller. Som tur är finns det små förlag som Lind&Co som törs, och översättare som gör det möjligt. Leif Janzon känner Kurirens läsare som skribent här på kultursidan. Novellerna är jordnära, skildrar människor mitt i livet, i brytningspunkter och när sinnet rinner över alla kanter. Ändå är språket vackert, poetiskt rent av vilket gör den illavarslande stämningen så mycket värre. Som i den inledande novellen Cykeltur. En familj - pappa, mamma, sexårig pojke och en tax är på cykeltur och kommer vilse bland sanddyner och små träd. I glödande sol, utan mat och vatten i flera timmar, till slut hela dagen, tappar de alla hämningar. De grälar, pojken orkar inte men tvingas tills han blir hysterisk av trötthet. Med pojken på pakethållaren överger de taxen, binder fast den i en gren och cyklar vidare medan den ylar och sliter i kopplet för att inte bli lämnad. Det är väldigt otäckt, i undertexten finns känslan att det lika gärna kunde varit pojken som blivit kvar. I den korta Godis blir frun anklagad för att ha försökt snatta i en butik då mannen går bärsärkargång i butiken för att försvara henne. Med katastrofalt resultat naturligtvis. Aidt har gjort nedslag i nuet, i samtiden, och fast det mest är människornas känslor inför sina närmaste - barn, partners, det finns nästan ingen miljöskildring - så blir det en slags realism. Hon har uppfunnit en ny genre, känslomässig realism. Med sina finstämda, men skrämmande små noveller belyser hon hur illa människorna mår. I Danmark, men det hade kunnat vara svenskar det handlade om. Det är unga människor med karriär och drömmar, som pressas tills de spricker. Det är bra litteratur, men ingen förnöjsam läsning.

Jordnära och poetiskt illavarslande

Naja Marie Aidt fick Nordiska Rådets Litteraturpris 2008 för den här novellsamlingen.