Jorå, Jari ställde upp ? till slut ...

I dag publiceras den tredje delen av Nöje/Dokument - Stockholmskomplexet. Det handlar om en intervju med Jari Haapalainen. 

Kultur och Nöje2005-11-24 06:30
NÖJE/DOKUMENT: Stockholmskomplexet <BR> Du måste flytta för att lyckas med musik. Eller? Kuriren åkte till huvudstaden och träffade fem av länets mest framgångsrika artister, producenter och en skivbolagsboss som en gång i tiden gjorde just det, flyttade. Jari Haapalainen kräver ingen närmare presentation för de flesta. För er andra kan berättas att han är en av bandmedlemmarna i finkulturjournalisternas favoritband The Bear Quartet, och producenten bakom succéer som Moneybrother och Ed Harcourt. Och så är han såklart mannen som Eldkvarn ringde när de alldeles nyligen behövde återuppliva en ointressant skivkarriär. <BR><BR>Jari Haapalainen har ett rykte om sig att vara extremt mediaskygg. Mytbildningen kring hans person är med andra ord inte ett dugg mindre än den som funnits runt The Bear Quartet (BQ) från Luleå i snart ett decennium.<BR>Något telefonnummer till Jari har jag aldrig fått tag på. Efter att ha mejlkonverserat (väldigt fåordigt och med ojämna mellanrum) i över ett år, svarar han äntligen ?Ja, kanske? på frågan om vi kan träffas för en intervju.<BR>Ett genombrott, tänkte jag. Ett par mejl till, ett löfte om middag på en indonesisk krog nära Sveavägen och så sitter vi äntligen där. Kuriren och en av landets mest respekterade popproducenter.<BR>Jari flyttade från Luleå till Stockholm 1997. Mest av sociala skäl, enligt honom själv. Alla i Bear Quartet bodde ju redan där, förutom Mattias Alkberg som fortfarande är Svartöstaden trogen. I jämförelse med Stockholm är Luleå en ganska fattig stad kulturellt sett, enligt Jari. <BR>Mellan ristuggorna växer en ganska oblyg, men lågmäld och intressant person fram på andra sidan middagsbordet. Jari gillar att tänka länge innan han svarar på varje fråga.<BR>De senaste åren har Jari Haapalainen haft stora framgångar. Både försäljningsmässigt med redan nämnda Moneybrother, men även som producent bakom stora kritikerfavoriter som Frida Hyvönen och Kristofer Åström &amp; Hidden Truck.<BR>Ingen tekniknörd<BR>Hans ?sound? är inte helt olikt Pelle Gunnerfeldts, som du mötte i första delen av denna artikelserie. Inte lika punkrakt, men småsmutsigt och emotionellt. Och ganska så långt från strömlinjeformad P3-pop ? precis som Gunnerfeldt.<BR>&nbsp;? Som producent är jag definitivt mer intresserad av hur det låter och vad bandet spelar, än det tekniska. Jag försöker medvetet att inte lära mig tekniken så bra, och vill kunna så lite som möjligt om just det. Alla som blir för intresserade av tekniken blir mer intresserade av det än musiken i sig, säger Jari.<BR>Hur ser det ut i studion när du jobbar?<BR>&nbsp;? Flyter det på så är det väl lugnt. Mer om det är nåt jag inte gillar då säger jag ifrån.<BR>...Du blir sur? <BR>&nbsp;? I värsta fall kan jag bli sur. Jag skriker nog ganska mycket, men för det mesta är folk ganska villiga, man har oftast samma idéer från början. Men jag kan bli sur på folk, på Anders (Wendin alias Moneybrother red.anm) till exempel, när han har nån rutten idé kring en mix eller nåt. När han inte fattar så tjafsar vi om det. Alla man jobbar med har ofta starka viljor och temperament och det vore tråkigt om alla var helt likgiltiga.<BR>Är det annorlunda att jobba med stora band som Eldkvarn och Moneybrother, än typ BQ? <BR>&nbsp;? Nej, bara att man har mer pengar att röra sig med.<BR>Pengar underlättar<BR>Är det bra eller dåligt?<BR>&nbsp;? Det är bara bra. Inte för att man alltid behöver pengarna, men det är bra att kunna betala löner till folk, det är inte alltid man kan göra det. Har man en bra budget betalar man folk bra, har man en liten får man utnyttja folk. Eldkvarn trodde säkert de skulle göra en hitskiva med mig, men jag har oftast en idé redan innan inspelning och tänker ju inte ?shit nu är det ett stort band här nu måste det bli så och så?. Moneybrothers musik är till exempel väldigt ?hittig?, och jag försöker ju inte få det att låta sämre, utan förstärka det som finns. Eldkvarns skivor innan det här har varit lite ointressanta så nu måste det hända någonting, tänkte jag.<BR>Kan man lyckas med musik utan att flytta från Norrbotten?<BR>&nbsp;? Jo. Men det är svårt med kontakter i Luleå, här kan man stöta på folk ute som leder till ett jobb på nåt sätt. Förutom att det finns mer att inspireras av kulturellt, jag tar mycket intryck av andra band och sådant jag ser, det märks på BQ också. Vi utvecklas snabbare nuförtiden än när vi bodde i Luleå.<BR>Vad betyder den nya tekniken för folk utanför branschen och Stockholm. Nu kan man göra allt själv med små medel? <BR>&nbsp;? På sätt och vis är det synd med den nya tekniken, just för att alla kan göra allt. Det gör att mycket som kommer låter exakt likadant.<BR>Men tillhör du då den sista generationen artister som måste flytta?<BR>&nbsp;? Det handlar inte om det. Är man nog bra och intressant som artist så vill folk lyssna på en, det har inte kommit tillräckligt mycket bra musik från Norrbotten bara. Vill man stanna så går det.<BR>Är du lika skygg som myten kring din person säger?<BR>&nbsp;? Äh, ja vet inte. Jag bryr mig inte om saker och ting bara. Jag trivs bra när jag är i studion, allt annat blir jag så uttråkad av. Den här intervjun gör jag för att du har tjatat på mig i ett år nu. För att jag inte orkar säga nej längre. Jag brukar oftast tacka nej till intervjuer för att jag inte har så mycket att säga. Jag är inte så bra på sociala saker, det är väl där därför jag upplevs som dryg eller svår ibland.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!