Jonna Lee tar över rummet

Men jag vill ha hårdare kanter, och sådant finns inte här. This is Jonna Lee är alltför lättuggad singer/songwriter-pop och därmed smälter allt ihop. Aimee Manns texter är ofta fragmentariska berättelser som drar igång en tankekedja i min hjärna. Men det är sällan This is Jonna Lee lyckas med det. Missförstå mig inte, det här är ändå rätt bra. Den första halvan av skivan är så mycket bättre än den andra. Några riktiga ljusglimtar: My High och Aberdeen on New Years Eve. Jonna Lee kanske inte berättar något av vikt, men hon kan ändå kontrollera stämningen i rummet. Och det är inte dåligt.

Jonna Lee tar över rummet

Jonna Lee är, grovt förenklat, en svensk Aimee Mann. Synd bara att jag har tröttnat riktigt ordentligt på Aimee Mann. För några år sedan skulle det ha varit en komplimang utan motstycke.