Nu följer han upp sin jättesuccé med en klurig berättelse om en analfabet från Soweto, en atombomb och kung Carl XVI Gustaf.
Vad gör Nombeko Mayeki, gatusmart latrintömmare från Soweto, i en potatisbil, tillsammans med den svenske kungen, statsminister Fredrik Reinfeldt och en atombomb? Snart får alla Jonas Jonassons fans veta.
Men just nu sitter författaren själv, tämligen sorglös, i sin trädgård i den lilla byn Hogrän på Gotland och avverkar intervjuer på löpande band för sin nya bok Analfabeten som kunde räkna.
- Kommer jag undan med något mer än "Ja, den var ju inte som 'Hundraåringen' men..." då känns det som att jag är hemma, konstaterar han.
Ryckte undan benen
Att det inte är helt enkelt att toppa en debutbok som har sålts i sex miljoner exemplar världen över och som dessutom tros bli årets julsuccé på bio, är han väl medveten om. Ändå gick arbetet med uppföljaren relativt lätt - fram till i maj 2012.
Inom loppet av två dagar fick han två oväntade mejl från utlandet. Det ena kom från hans italienska förläggare, det andra från hans tyska förlag. Båda uttryckte starka förhoppningar om att han skulle komma på författarbesök i respektive land samma höst när boken skulle ges ut. I Tyskland fanns redan ett färdigt bokomslag.
Problemet var bara att boken inte på långa vägar var klar.
- Jag var inte alls där. De var på väg att ge ut en bok som inte fanns. Efter det kan man säga att jag kämpade mig till att bli färdig. Jag är inte säker på att det påverkade kvaliteten, men däremot glädjen i att skriva.
Nya osannolika utvikningar
Nu är berättelsen om Nombeko Mayekis halsbrytande äventyr färdigt och redo att skeppa ut till bokhandeln. Och även om skrivglädjen haltade mot slutet märks det inte på resultatet; Analfabeten som kunde räkna är lika sprängfylld av osannolika utvikningar som föregångaren. I boken ryms bland annat två Mossad-agenter, Sveriges argaste anarkofeminist, Sydafrikas dummaste kärnvapeningenjör och, i ett slags hjälteroller i miniformat, kung Carl Gustaf och statsminister Fredrik Reinfeldt. Udden i humorn är hela tiden riktad mot kompromisslöshet, rasism och fundamentalism.
- Egentligen är det här same same but different. I den första boken drar jag väl ner brallorna på samtiden och i den andra boken drar jag väl ner brallorna på samtiden. Jag drar bara ner dem på lite olika sätt, säger Jonas Jonasson.
Han sticker inte under stol med att de senaste åren har varit omtumlande. Samtidigt som Hundraåringen gjorde sitt segertåg var han indragen i en uppslitande vårdnadstvist.
- De tragiska omständigheterna kring min skilsmässa och allt det som skedde under de åren berövade mig egentligen glädjen med allt kring den fantastiska succén. Under de åren fick jag ofta frågan "hur känns det?" Det kändes inte alls bra, men jag hittade på ett sätt att formulera mig. Jag svarade "det känns overkligt" och då tolkade läsaren det på sitt sätt.
Flytten gav ro
Flytten till avskildheten på Gotland blev ett lyft. Här, i det vackra 1800-talshuset, har Jonas Jonasson fått ro att skriva klart sin andra bok, samtidigt som familjen gradvis har utökats med 25 pickande hönor och en tupp.
Men hur är det egentligen med Allan Karlsson? Tänker Jonas Jonasson köra honom till ättestupan, eller finns det plats för fler äventyr om den förslagne hundraårige publikfavoriten?
- Vi pratade mycket om det han och jag efter Hundraåringen. "Hur blir det, Jonasson?", sade han och jag svarade "jag vet fan inte, Allan".
Fler böcker om Allan Karlsson känns osannolikt, men skulle filmen om Hundraåringen i regi av Felix Herngren bli en succé lämnar han en liten, liten öppning.
- I så fall kan jag föreställa mig att Felix Herngren skulle vilja göra Hundraettåringen. Vad jag skulle tycka om det? Jag vet inte. Men skulle jag kunna tänka mig att vara med som rådgivare? Ja, kanske. Ingen känner väl Allan bättre än jag.