Mari Boine är det största namnet inom den moderna samiska musiken. Med sin fylliga röst och karaktärsstarka framträdande försökte Mari liva upp den sterila miljön. Sång och jojk, inspirerat från de samiska vidderna.
Den intensiva ljudmatta som svepte över publiken var mäktig och ibland enerverande stark. Ingen kan ifrågasätta Mari Boines vokala kvalitéer, men framförandet var så intensivt att man ibland helt tappade greppet. Den kraft hon alstrar genom sin röst när hon tar i för fullt är imponerande, vilket resulterade i många tappade hakor i publiken. Med en exotisk touch, förgylld av inslag från hennes samiska rötter, arabiska tongångar och afrikanska takter.
En utescen, med en trovärdigare atmosfär, hade passat hennes musik bättre än en tråkig sal och en storbildsskärm med lappländska filmsnuttar. Ett mer levande forum hade främjat hennes samiska musik. När en artist som Mari Boine spelar borde arrangemanget vara i klass med henne och lokalerna bör inte se ut som en föreläsningssal. Där tappar hennes schamanistiska danser och inspirerade scenspråk sin charm i viss mån.
Mari Boine är professionell. Hennes samiska danser med tillhörande folkdräkt och hennes samspel med de duktiga musikerna som ingick i uppsättningen bevisade detta. Hon gör verkligen rätt för sitt goda rykte inom sin genre. Blandningen mellan jojk och sång, likväl som blandningen mellan folkmusik och jazz, förbättrade helhetsintrycket. Det kanske största namnet på fredagskvällen levde sånär upp till de högt ställda förväntningarna som fanns, men att miljön känns opassande kunde inte hon själv rå för.