När deltagarna i "Big Brother" 2012 gick in i huset den 19 februari satt Joe Rovik i en bur på taket tillsammans med tre okända människor. Trångt, utan riktig toalett och "ensam med väldigt speciella personer".
Men det skulle bli bättre. Tittarna röstade in honom som ordinarie deltagare och de närmaste 53 dagarna skulle påverka resten av hans liv.
Hur var det att vara inlåst i huset så länge?
– Visst var det jobbigt många gånger, vissa av deltagarna var svåra att leva med i samma hus. Det tog mycket på psyket, det krävs bra psyke för att klara av det, säger Joe Rovik.
Hade du bra psyke?
– Jo, jag hade det – annars hade man väl slagit ihjäl någon (skratt). Jag har ganska bra psyke, det är svårt att få mig arg så det var inga problem.
Efter inspelningarnas slut har han behållit kontakten med några av deltagarna och än i dag händer det att folk kommer fram för att ta bild ihop med Rovik.
– I början kände man sig nästan som en kung när alla kände igen mig. Men det var bara första och andra året, konstaterar han.
Hur har det påverkat dig?
– I början påverkade det mig ganska bra, det var roligt. Men sedan har det blivit jobbigt, speciellt när man ska söka jobb. Jag tror att det är svårare att få jobb när man varit med där. Men i början var det kul och trevligt, alla kände igen mig.
I dag bor Joe Rovik i Luleå och är arbetssökande och hoppas att medverkan i tv inte har förstört hans chanser till jobb.
Ska du se nya säsongen?
– Jag ska försöka följa "Big brother" så gott jag kan, det är favoritprogrammet (skratt).