Det är svårt att inte tycka synd om Harry Hole. Genom nio romaner har Jo Nesbøs härjade polisman plågat sig fram till lösningen på mordfall vars utstuderade grymheter med råge överskrider allt en romanfigurer borde behöva utsättas för.
Han har skjutits i bröstet, fått ansiktet uppskuret, ett finger ersatt av en titanprotes och tvingats uppleva hur hans närmaste förlorat livet.
Men nio romaner räckte inte, i nyskrivna Polis låser den norske författaren in sin hjälte i en exploderande lägenhet. Då är ändå inte det värsta nämnt, men förlaget räknar med succé och på omslaget till den första upplagan står "internationell bästsäljare" skrivet med versaler.
- Jag vänjer mig aldrig riktigt. Det är klart att jag är van vid fina recensioner, men den här gången fick jag bra recensioner från alla. Det är lite överväldigande, säger Jo Nesbø när TT Spektra träffar honom inför den svenska lanseringen av den nya boken.
I bästa Harry Potter-stil dök hundratals norska Nesbø-fans dök upp till ett jippoartat midnattssläpp av boken. För Jo Nesbø innebär seriens framgångar och den långa historia han redan skrivit kring Harry Hole både utmaningar och möjligheter.
- Ju mer man kan gå på djupet med en romanfigur desto mer intressant blir det att skriva om den. Men man kommer till en punkt där man börjar upprepa sig själv och figurens potential börjar ta slut. Då måste man fråga sig om det finns mer att att hämta i romanfiguren eller om man skriver som ett resultat av figurens popularitet, säger han.
När det gäller Harry Hole har Jo Nesbø en bit kvar innan han kommer dit. På en väl förborgad plats i författarens hjärna finns en historia som är större än någon av dem som ryms i de enskilda romanerna och han utesluter inte fler böcker i serien.
- När jag avslutar en Harry-bok så vill jag inte tänka på honom på ett tag. Han är en grabb man inte orkar tillbringa för mycket tid med. Men jag tycker att han är fascinerande och jag tror att lusten kommer tillbaka.
Jo Nesbø är en mästare på komplicerade intriger och arbetar alltid med ett detaljerat synopsis så att hela berättelsen är färdig när han väl börjar gestalta den. Att skriva om Polis utan att förstöra nöjet för potentiella läsare är ett vanskligt uppdrag. Nesbø driver sin berättelse framåt med en tät serie hissnande cliffhangers. Läsupplevelsen påminner ofta mer om att se en film än om att läsa en roman i ordets klassiska bemärkelse.
Jo Nesbø talar gärna om de regler som styr såväl skapandet som läsningen av en krimroman. Konventionen påbjuder en "vänlig manipulation" som läsaren går med på och förhoppningsvis kan njuta av. Det är regler som krimromanen delar med thrillers på såväl bio som i tv och Nesbø sticker inte under stol med att han lånar berättartekniska knep från filmen.
- Vi är kanske den första generation författare som har sett mer film än vi har läst böcker. Jag tror att vi är inspirerade av dramaturgin i film, det är en båge i tre akter som sitter i ryggmärgen på oss. Det handlar också om scenbyten. Om man har haft en lång scen i mörkt rum finns en tendens att lägga nästa scen utomhus i dagsljus, det har jag lagt märke till hos mig själv.
Berättelsen om Harry Hole vilar alltså inte enbart i den litterära tradition som utgörs av deckargenren, utan även i film och tv-serier. Jo Nesbø nämner oombedd titlar som filmklassikern De misstänkta och Harvey Keitels Den korrumperade snuten. De viktigaste referenserna för den som läser Polis finns självklart de tidigare romanerna i serien. Utöver dem framhåller Nesbø - lite överraskande - Bibeln.
- Serien har en slags religiös dimension för det handlar inte primärt om att lösa mord. Harry är en person som sakta går i bitar, fysiskt och mentalt, men som också har en moralisk utveckling. Han liknar mer och mer de personer han jagar och har blivit mördare och korrumperad. Även om det inte är klart i varje enskild bok så är det tydligt i hela serien, det handlar om en huvudperson som avgör om hans odödliga själ ska till himlen eller helvetet.