Den osedvanligt flitige författaren Bo R. Holmberg har ett 40-tal romaner bakom sig, de flesta skrivna för barn och unga, och han har också producerat några deckare och teaterpjäser. Holmberg är ångermanlänning och i Ångermanland utspelar sig också hans böcker, gärna för längesen
i fattigdomens dagar.
En hembygdsintresserad förening i Junsele gav honom uppdraget att skriva ned några av de många sägner som finns i trakten och förse dem med en språkdräkt som passar dagens unga läsare. Nu är en bok på 80 sidor färdig med titeln Jättarnas brudkrona, generöst illustrerad med utmärkta fantasieggande teckningar av Björn Nordin.
Holmberg har delvis utgått från äldre sägensamlingar, berättelser från Junsele som han bearbetat, men han har också tillfört historier från annat håll om vittror, spöken och annat skrömt. Jättarnas brudkrona kan betecknas som en läsebok för barn om folktrons väsen.
Till skillnad från folksagor påstås sägner vara sanna och de hör ofta samman med en bestämd plats och historiska personer. Holmberg, som den pedagog han är, vill uppmuntra till en kritisk läsart och diskuterar i en liten efterskrift vad som kan vara sant och vad som är påhitt, men han överlåter åt läsaren att själv bestämma vad man vill tro på.
Ingen tror väl längre på jättar, vittror, mylingar och svart magi? Sägner och spökhistorier har levt vidare i många hundra år, inte för sin sanningshalt utan tack vare att de är drastiska, roliga och spännande. Det är kul att läsa om jättar som är så stora att de kan stå grensle över Ångermanälven och att de kan släcka skogsbränder genom att kissa. Och jag minns en sjua som fick mig att dra för gardinerna i klassrummet och läsa spökhistorier, ju hemskare desto bättre.
Jättarnas brudkrona är en snäll bok, ingen blir mörkrädd av dessa korta berättelser, språket är enkelt och boken är säkert användbar - inte bara i Junsele med omnejd - redan i grundskolans tidigare klasser. Men små läsare behöver säkert hjälp med funderingarna om sant och osant men också med livet i det gamla bondesamhället, som kan te sig obegripligt för barn i dataåldern.