Jättedyr barnfilm för vuxna

Till vildingarnas land är baserad på Maurice Sendaks barnbok som består av illustrationer och endast nio meningar. Därmed har manusförfattarna Spike Jonze (även regi) och Dave Eggers fått stora friheter med att utforma berättelsen till deras egen. Och vilken underbart simpel och känslostark berättelse det här är! Upplägget är så enkelt att man frågar sig "men var det där allt?" efter filmen. Och just däri ligger styrkan. Den lille pojken Max beter sig illa och blir tillrättavisad av sin mor (Catherine Keener). Gossen känner sig så sårad att han springer iväg hemifrån i vredesmod. Utan att visa skarven mellan pojkens verklighet och fantasi har vi plötsligt förflyttats till en värld där en grupp vildingar lever. Dessa varelser är gigantiska, fluffiga och oberäkneliga som barn. De blir väldigt fascinerade av pojken. Först pratar de om att käka upp honom men efter en nödlögn blir han utsedd till kung. Varför blir han det? Max bestämmer förstås över sina egna fantasier. Vänskapen till vildingen Carol (James Gandolfini gör rösten) är väldigt rörande. Han har lika dålig koll på sitt känsloliv som den lille pojken. Dessutom är han lite för våldsam för sitt eget bästa. När han blir känslomässigt sårad eller får inte sin vilja igenom kan det hända lite vad som helst. Men man ser i Carols ansikte att han är god - innerst inne. Spike Jonze är som bekant regissören bakon I huvudet på John Malkovich och Adaptation. Att han nu gjort en barnfilm för vuxna med en budget på 80 miljoner dollar visar att han kommer att fortsätta överraska oss i framtiden. Mitt betyg är en fyra av det svagare slaget eftersom Till vildingarnas land trots allt går på tomgång under kortare stunder. Eftersom jag inte har läst Maurice Sendaks barnbok så hade jag ingen aning om vad jag hade att vänta mig. Vad underbart tillfredsställande det är att få en stark bioupplevelse under de premisserna.