När Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) 1962 publicerade boken Kvinnors liv och arbete bidrog det till att starta den så kallade "könsrollsdebatten". Könsrelationerna gick från att vara en kvinnofråga till att inbegripa båda könen. När SNS nu släpper Arbete & Jämställdhet undersöks hur jämställdheten utvecklats under de 50 år som gått.
Någonstans mitt i boken avbryter jag min läsning för att ställa mig vid spisen och laga middag åt mig och min heltidsarbetande flickvän som ska komma hem från jobbet. En situation som för 50 år sedan inte bara skulle ha setts som ovanlig utan dessutom omanlig. I det långa perspektivet är det svårt att förneka att jämställheten förbättrats i Sverige. Kvinnlighet och arbete sågs så sent som på 1800-talet som en kolliderande kombination. Först under senare delen av 1900-talet har förvärvsarbete blivit norm bland kvinnor och då även bland mödrar.
Ända sedan 1960-talet har politikerna strävat efter att underlätta för kvinnor att förena arbete och familjeliv. Med åtgärder som offentligt finansierad barnomsorg, rätt till kortare arbetstid för föräldrar och skattelättnader för hushållsnära tjänster (rut-avdrag) har jämställdhetspolitiken velat uppnå en jämn fördelning av hemarbete och lönearbete mellan könen.
Att frågan samtidigt är långt mer komplex och mindre entydig än den först verkar framgår i Arbete och jämställdhet, där elva forskare med olika bakgrund analyserar ämnet ur skilda infallsvinklar. Kvinnor har fortfarande en svagare ställning på arbetsmarknaden än män. De utför dessutom mer obetalt arbete i hemmet och med barnen. Det är också värt att fråga sig vilka "vi" som omfattas av jämställdheten egentligen är. Att skillnaderna kvinnor emellan ökat förvånar knappast i en tid där det oftare talas om valfrihet än om klass. Rut-avdraget gynnar bara den som har råd att betala. Dessutom har stora grupper mer eller mindre osynliggjorts i debatten och när de väl uppmärksammats har deras problem snedvridits.
Invandrade kvinnors historia är en viktig men huvudsakligen oberättad del av Sveriges ekonomiska historia. Det är därför värdefullt att några kapitel i Arbete och jämställdhet handlar om just detta. På 1950- och 1960-talet utförde invandrade kvinnor ofta dåligt betalda arbeten i industri- eller serviceyrken. På 2000-talet är de lika ofta underbetalda även om industriarbetet bytts mot vårdyrken eller arbeten i någon annans hem. Likväl har debatten och forskningen, när den väl intresserat sig för den här problematiken, i stället för att tala om strukturer pratat om kultur. De invandrade kvinnorna har gjorts till "det andra", det osjälvständiga, det beroende och mjuka, som svenska kvinnor numera vägrar låta sig beskrivas som. Att de invandrade kvinnornas sysselsättningsgrad länge var högre än svenskornas har gått många debattörer och forskare förbi.
Makten har som bekant många ansikten och den som vill slåss emot den får vara lika ihärdig som Sisyfos med den slippriga stenen. Eller hur ska man annars tolka att "satsningen" på kvinnors företagande sammanfaller med privatiseringen av vård- och omsorgsverksamhet? Att dålig lönsamhet inom företagen skapar ifrågasättande av kvinnorna som driver dem och anklagar dem för att vara för rädda att ta risker?
Den mjuka, passiva kvinnan tycks vara en svåremotståndlig bild att plocka fram oavsett om det gäller invandrade kvinnor, företagsamma kvinnor eller kvinnor överhuvudtaget så fort de drabbas av någon slags problem.