"Jag vill ha mer vansinne på scen"

- Jag tar hand om allt praktiskt runt omkring, har direktkontakt med managers, agenter och sådant. Jag styr "det osänkbara skeppet" som är Raised Fist och de andra litar på mig. Mina bandkamrater får ett schema över vad vi ska göra och så gör vi det, säger Hagman. När Hagman skrev textraden tyckte han att den var cool och innehöll intensitet och styrka. Men han kände att han ändå behövde fråga de andra medlemmarna om tillåtelse. - Vi skulle så klart inte ha haft med det om de övriga i bandet inte gett sitt medgivande. Alla höll dock med om att detta faktiskt var min roll i Raised Fist. Det blev en succé och folk verkar ha lagt raden på minnet, säger han. Han intygar att Raised Fist inte är någon diktatur. Hagman jämför sig med en verkställande direktör i ett bolag. - Det måste finnas någon som inhandlar papper till företaget utan att behöva fråga alla om lov. Allt måste rulla på. Och det har blivit min roll, säger han. På fredagskvällen kommer publiken att få höra dessa textrader på Umeå Open då Raised Fist gör en spelning som huvudakt i Idunsalen. Men Hagman ser denna spelning i norra Norrland som ett undantag eftersom Raised Fist först och främst anser sig vara ett internationellt band. - Vi börjar turnera i södra Europa om några veckor. Umeå är bra som start, men vi har inte Sverige som fokus eftersom jag har svårt att se att vi kan bli större som band i det här landet. Annat än om vi är med i Körslaget, säger han. Låta musiken tala
Raised Fist har strävat efter att låta musiken och livespelningarna tala för sig. Relationen till medier har alltid haft låg prioritet. Trots att Hagman jobbar som systemutvecklare har han varit ointresserad av att bygga upp en ordentlig webbsida åt bandet. - Vi har inte haft några strategier. Allt du behöver göra är att prestera live och skriva bra låtar. Ett PR-maskineri kan ge dig en skjuts så att folk upptäcker dig snabbare. Så som vi har gjort vet folk åtminstone att vi håller på vår integritet och därmed blir de inte besvikna, säger han. Integriteten och stoltheten styr bandet i mångt och mycket. Hagman beskriver att de hellre säger nej än ja. Till allt. - Får vi dåliga vibbar av exempelvis en promotor så drar vi oss ur direkt. När de senare kommer tillbaka och erbjuder det som vi ville ha från första början kan vi säga "nej, nu har tåget gått". Det har genomsyrat oss i alla år, mot skivbolag, agenter och liknande. Men vi har haft vår egen agenda och därmed har vi ibland stämplats som besvärliga, säger han. Har ni redan börjat skissa på nästa skiva? - Ja, vi har redan mycket material som är bra. Det blir lite hårdare och brutalare. Så här långt finns det inga rock/punk-låtar. Men det är två år kvar tills vi släpper albumet så mycket kan hända. Jag känner att jag vill mata på hårdare så det blir mer vansinne på scen. När vi spelar i Umeå har jag tagit bort några av de lugnare låtarna. Jag skulle vilja höra Raised Fist unplugged någon gång. Hur skulle det vara? - Det har jag funderat på. Ett flertal av våra låtar har skrivits med skönsång och till akustisk gitarr. Så det är något som skulle kunna hända i framtiden.

"Jag vill ha mer vansinne på scen"

My name is Alexander. Raised Fist Commander. Så lyder några rader i Luleåbandets låt Friends and Traitors som finns på det senaste albumet Veil of Ignorance. Textraden syftar förstås på just sångaren Alexander Hagman, som Kuriren har träffat.